Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

När maten blev modern

Lasse Ekstrand läser om männen som banade vägen för ICA-Stig. Och ber mammas mormor, som drog igång ­kooperationen i Sandviken, om förlåtelse.

Annons

Jag brukar alltid tjata på mina företagsekonomistudenter att läsa biografier.
Företagandet som kött och blod. Liv och dramatik. Inte torra balans- och resultaträkningar, konton och saldon. Glassiga superentreprenörer som Richard Branson och Steve Jobs läser studenterna om – eller kollar in på YouTube. Även Ingvar Kamprad går an. Det ser man i otaliga examensarbeten.
Ge sig på mer obekanta lockar inte lika mycket.

Ta en sådan som Hakon Swenson (1883-1960), mannen bakom ICA. Vars idé var att handlarna skulle börja samarbeta och köpa in från samma grossist, som de tillsammans ägde. Jag vågar påstå att han som entreprenör och företagsledare numera är föga känd.
Han påminner mycket om Kamprad, kanske kan Björn Edstas bok betraktas som en studie av det typiskt svenska entreprenörskapet med dess speciella kännetecken.
Likheterna är påtagliga mellan västeråsaren och smålänningen. Enkla grabbar, enkel affärsidé. Båda sparsamma, för att inte säga snåla. Den lille företagaren i den stora, inga direktörsfasoner. Vill ha kontroll själva, ända ned på detaljnivå. Den patriarkala omsorgen om medarbetarna.
Liksom Branson och Jobs har båda gjort något som förståsigpåare förklarade omöjligt att göra, även om affärsidéerna som sagt varit enkla. Kanske hemligheten bakom kolossal framgång är att inte lyda ”kloka” råd? Eller låta bli att utbilda sig, som Branson och Jobs skulle säga.
Edstas bok tar oss från lösvikt och handla över disk – som hos tant Vega i Sandviken – till paketering och självbetjäning. Från personligt bemötande till snabbköp. Moderniseringen av varuhandeln.

Han visar hur fenomen som varumärke och marknadsföring kommer in, vad det konkret kan betyda. (Reklamaffischerna i slutet på boken är rena konstverken.) Vikten av att göra butikerna trivsamma, fantasieggande strövområden. Och jag förstår plötsligt varför jag alltid föredragit ICA framför det öststatsgrå och osensuella Konsum. (Förlåt Katarina, mammas mormor, som var med och drog i gång kooperationen i Sandviken, på skylten stod Ceres.) Kanske dyker ICA-Stig upp bland hyllorna…
Hakonbolaget, som det från början hette, startades för att ta upp konkurrensen med den medlemsägda konsumentkooperationen. Det är som i krig – fienden bestämmer agerandet. Alla strategier förutsätter en fiende. Allt handlande (sic!) görs i förhållande till hur någon annan handlar. Ledarskap är att ha ögon och öron vidöppna och på spänn, kunna läsa av vad som sker. Helst innan det sker.
Edstas bok är en hyllningsskrift, en sådan man delar ut till medarbetarna vid något jubileum. De kritiska rösterna är nedtonade.
Hakon Swenson triggar inte i gång mig såsom Branson och Jobs. En småtråkig och färglös person. Bokens största förtjänst hittas i beskrivningen av den nämnda utvecklingen mot den moderna butiken. Illustrationerna skapar atmosfär. Men på fotografierna gubbar, gubbar, gubbar. Fast det åtminstone förr var kvinnorna som både stod i butik och gjorde inköpen.

Lasse Ekstrand

Mer läsning

Annons