Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nya tider för biblioteken

/
  • Ännu ett bibliotek som väntar på renovering och värdigare villkor: Gävle stadsbibliotek.

Sedan 1990 har 500 biblioteksfilialer lagts ner. Marianne Steinsaphir följer debatterna om Sveriges mest älskade kulturinstitution – och lyssnar in i en politisk tystnad.

Annons

Joacim Hanssons uppkäftiga och lärda klippbok” Folkets bibliotek?” börjar kusligt nog i nuvarande Syrien 2500 år före vår tidräkning, i biblioteket i Ebla. Och slutar med e-böcker på ett seminarium i Visby 2011. Däremellan ligger århundraden av bibliotek: klosterbibliotek, renässansbibliotek, sockenbibliotek, universitetsbibliotek – och folkbibliotek. För så är det ju med bibliotek, det finns både evighetsperspektiv och korta perspektiv. Båda är lika viktiga. För till exempel små barn ska det vara enkelt och nära, men för alla är inte närhetsprincipen lika viktig. Och så är det förstås med bibliotekens innehåll också, allt behöver inte finnas överallt och alltid. Alla böcker är inte för evigheten Men självklart har biblioteken ett större uppdrag än närmsta mataffärs bokutbud.

Otaliga är skildringarna om folkbibliotekens betydelse, en älskad och viktig institution som ständigt påverkar enskilda människors utveckling och liv. Inte minst alla dem som inte självklart har tillgång till böcker hemma.

Han resonerar också eftertänksamt och klarsynt om e-böckernas framtid på biblioteken, men ser det inte som en ”ödesfråga”.

När det gäller kärnverksamheten har den förändrats och anpassats till ett kund- och entreprenörsperspektiv som rimmar väl med tidens konsumtionsanda men möjligen mindre väl med det som Hansson uppfattar som själva essensen i en offentligt finansierad folkbildning och folkbiblioteksverksamhet. Den stora frågan för folkbiblioteken ligger i, menar Hansson, ”den roll folkbiblioteken bestämmer sig för att vilja ha i ett samhälle som rasar av förändring Den ligger i huruvida folkbiblioteken ska definiera sig som marknadsaktörer i spänningsfältet mellan förväntan och leverans, utan att knappt definiera vad som ska levereras – eller inte”.

Annars är just tryckta böcker faktiskt något som Joacim Hansson, professor i biblioteks- och informationsvetenskap, uppehåller sig vid. Och det känns inte ett dugg gammalmodigt. Utan teknikfientlighet argumenterar han kring bibliotekens fixering vid till exempel sociala medier, bibliotekens egna bloggar och facebook-sidor, och konstaterar helt frankt att ”det mesta tyder på att de som är mest aktiva är bibliotekarierna själva”.

I boken finns många exempel på både äldre och senare tids debatter kring allt för ”förändringsbenägna” bibliotek, liksom debatter kring urvalet. Vem minns i dag debatten om den så kallade FLN-litteraturen, (flärd, lidelse, njutning)? Jackie Collins eller inte? I Stockholm gick frågan (märkligt nog) ända upp i stadshuset.

Närmare i tiden ligger den folk- och författarstorm som Malmö stadsbibliotek drabbades av när man lanserade sin framtidsvision, ”The Darling Library”, som kort innebar att en stor mängd böcker skulle gallras ut för att i stället ge plats åt ”upplevelser och mötesplatser”.

Den unika särställning biblioteken haft genom att stå fria från kommersiell och privat inblandning är nu lämnad och i denna nya anda utmanas nu folkbiblioteken, menar Joacim Hansson, och skriver, ”folkbildningens naturliga underifrånperspektiv och fokusering på innehåll har lämnat plats åt ett instrumentellt perspektiv fokuserat på yta.”

Hur är det då, uppskattas förändringarna av dem som använder biblioteket? Nja, Svensk biblioteksförening publicerade 2011 en rapport som snarare antydde att biblioteken ”genom styrkan i sin traditionella verksamhet upplevs som mycket bra.”

Under läsningen av Joacims Hanssons bok funderar jag samtidigt på att det sedan 1990 lagts ner 500 biblioteksfilialer, och vad som hände med förslaget om ny bibliotekslag. Snart är det två år sedan det landade på kulturdepartementet. Men fortfarande tyst. Kanske är bibliotekens ”ödesfråga” politisk tystnad?

Marianne Steinsaphir

Mer läsning

Annons