Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Och vad är en familj?

/

Annons

Medelklass – ständigt medelklass; etablerande sig eller reproducerande föräldrarnas, fallen men kvar i mönstret som upprätthålls av berättarrösten vare sig i första eller tredje person och går att utläsa i självklarheten, medelklassens besittningsrätt av sin tilldelade plats. ”Hela veckan rabblade familjen samma repliker, som om de höll på att repetera inför ett framträdande.” Tidigt i livet eller innan det tilldelas vi roller som utvecklas eller utvecklar sig på bekostnad av våra talanger som var vår chans. ”...lät sin självömkan rasa ner över sig som ett stinkande tält..”

Antonya Nelson kommer genom implicita berättargrepp fram till det otacksamma, omständliga organiserandet verkligheten – hemskt men vardagligt nära som barnens gnäll, vem vill vara utan det, och bollar med språket så bollarna faller ljudlöst i nya mönster. Oförutsägbart, lite spännande och mest bra. ”...jag hade en plastkasse med specerier hängande i handen...” Sådana småvridningar gör en sats utöver vanligheten. Lite kristallklart psykologiseras förbifarten och det räcker för att bli trovärdigt som en axelryckning.

Människorna i ”Stygn” stärker sig och kommer ur en skärseld stärkta, till och med bättre. Inte sött men moraliskt därför att insikten snarare är en huggkubb än en rosenrabatt. Men USA är en baksida med en dåligt fungerande toalett där altaret varit, kyrkan övergavs när fabriken stängde. Familjebanden slits så hårt att de brister, samhället lider av jakten undan för små marginaler, för lite hopp, för stora sorger. Men – framför allt – vad är en familj, var går gränserna, hur mycket ”familj” blir en vän.

Alla novellerna slutar i uppförsbacke, definitivt.

Mer läsning

Annons