Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

På plats i Åsa Larssonland

/

Rebecka Martinsson må ha gett sig av in i lejonets kula och varit nära döden förr. Ja, jag känner att upplägget som Åsa Larsson använder här har hon använt förut.

Annons

Men det spelar ingen roll, för det är ju så fantastiskt bra genomfört. Åsa Larssons ”Till offer åt Molok” är klassisk deckare som står stadigt med rötterna djupt nere i Lapplands och Norrbottens mylla.

Det är något med tonen och språket i berättelsen. Jag läser inte om människorna, byarna och älvstränderna utan jag är verkligen där. Jag ser männen i jaktlaget där de står i cirkel. Jag ser verkligen älvens vatten precis innan isen lägger sig.

Det har snart gått tio år sedan Åsa Larsson slog igenom med ”Solstorm”. ”Till offer åt Molok” är den femte boken med Rebecka Martinsson. Åsa Larsson tillhör alltså inte de författare som släpper en bok om året.

Det är nog bara bra, för det här är krimi av hög kvalitet.

Det handlar om mordet på en kvinna i Rebeckas hemby Kurravaara. Det verkar vara ett svartsjukedrama, om det inte var för att kvinnans son dödats i en smitningsolycka några år tidigare och att kvinnans far försvunnit och delar av honom dykt upp i magen på en björn. Men det är bara Rebecka som reagerar över de många dödsfallen i samma familj.

Och när hon blir bortplockad från utredningen av mordet så börjar hon på egen hand undersöka dödsfallen.

Det finns också en parallell historia från Kirunas tidiga historia. En historia där självaste Hjalmar Lundbohm har en huvudroll. Det är en berättelse om klasskillnader, kvinnoförtryck och -förakt och solidaritet bland de lägsta i gruvsamhället som blomstrar tack vare det första världskriget.

Naturligtvis har den berättelsen mycket att göra med det som händer i nutid.

Som jag antydde i inledningen känns Åsa Larssons dramaturgi bekant. I händerna på en sämre författare kan det vara förödande för läsupplevelsen.

Men nu är Åsa Larsson en gång för alla en mycket bra författare så det som skulle kunna kännas som tröttsam upprepning är i stället som skön musik. Och spännande blir det, det kan jag garantera.

Mer läsning

Annons