Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Pengar avgör släktens fotspår

/

Annons

Marita Eastmond & Lisa Åkesson (red)

Gidlunds förlag

”Den mångkulturella diskursen som dominerar i det svenska samhället ger inte utrymme för individer att själva råda över sin etniska tillhörighet”. Media stereotypiserar, forskningen riktar in sig på ”problem”, de ekonomiskt och socialt ”vanliga” syns inte.

Transmigration handlar inte bara om de som själva har migrerat; den nedärvs och har också att göra med exkluderingen från storsamhället som inte anpassar sig efter en ny heterogenitet.

Med utlandsfödda föräldrar betraktas man generationer senare fortfarande inte som svensk och söker sig istället mot religionen som många muslimer gör, eller mot släkten i det länder som var förfädrens.

I det mångkulturella samhället tvingar ”kultur” folk att ta vara på den genom till exempel släkten i ursprungslandet i stället för att ägna sig åt att vara ”svensk.

Begreppet ”mångkulturellt” måste analyseras, det är ett hinder för ett samhälle där alla som bor här kan känna sig svenska.

I ”Globala familjer” har M Eastmond och L Åkesson sammanställt ett antal uppsatser kring ämnet erfarenheter från transnationellt liv.

”Globala familjer” är intressant och normal läsning utan akademisk vriden text – en fördel, boken vänder sig brett utåt och ska intressera många.

Studiet av transnationalism visar att det lokala skeendet och de direkta mötena betyder mindre i fråga om påverkan av människors liv och val än vi tror, att handlingsmönster kan vara förankrade på geografiskt avlägsna platser och att den direkta styrningen är oändligt subtil men också beroende av en nyckfull lagstiftning.

Typiskt för täta kontakter över stora avstånd är telefonsamtal som förmedlar information, råd och stöd och allmänt småprat. Återkommande semesterresor, arrangerade äktenskap, affärsförbindelser och husbyggen i den gamla hemorten är genomträngande praktik.

Gemensamt för informanterna i ”Globala familjen” är att deras integrering i Sverige inte hindras av kontakterna med ursprungslandet. Gemensamt är också pengarnas centrala roll för transmigranterna. Pengar avgör med vem danskarna gifter sig.

Pengarna avgör släktens, i Kosovo eller Kongo, standard, pengar hjälper kurder och chilenare att återvända eller ”pendla”, en möjlighet öppen endast för svenska medborgare.

Så fick storsamhället en gång till huka sig under skammen för vår snåla politik och vår besvärande fördomsfulla press som skapar attityder och osanna föreställningar om Den Andra (även om dem som bott här i 50 år).

Lena Thomsson

Mer läsning

Annons