Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ren magi

/

Göran Rosenberg fogar samma fragment av ett liv – faderns. Gunilla Kindstrand läser en sons besvärjelse.

Annons

Minnesskärvor. Han tar dem försiktigt i sina händer, prövar deras tyngd och hållbarhet.

Göran Rosenbergs bok om sin far, ”Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz”, är ett märkvärdigt arbete. Det tar inte många sidor innan man inser att det mesta Göran Rosenberg skrivit i sina dagar (och det är mycket) har drivit honom fram till just den här boken.

Till det yttre gör han som han brukar. Han granskar mötet mellan livsvärldar och systemvärldar och granskar noga vad som händer när de samspelar. Men den här gången är det den egna familjen och uppväxten som står i fokus. Koncentrationsläger, handelsförbindelser, folkhemsbygge länkat till en kvinna och en man som försöker få sina ofattbara erfarenheter att rymmas i ett lägenhetsliv i Södertälje.

I centrum står fadern, Dawid, en gång en livsbejakande, rastlös yngling. Det är hans liv som ligger där i skärvor, och som sonen nu varsamt fogar samman. Fadern var en överlevande som aldrig hittade tillbaka till det riktiga livet. Hans självmord skuggar orden redan från början. Nu manar sonen fram honom igen. Han ställer de frågor han aldrig fick tid att formulera. Han lyssnar, ömmar och försäkrar att han inte vill döma.

Det för ibland tankarna till Kalevalaeposets urbild, där Lemminkäinens ömma moder ben för ben fogar samman sin döde son för att göra honom levande igen. Ett berättande på den här nivån är heller inte alldeles olikt ren magi.

Arbetet leder Göran Rosenberg från kontinentens fasor till svenska uppsamlingsläger, tidningsredaktioner, läkarrum, kyrkogårdar. Centrum är den lilla staden med den stora lastbilsfabriken, Södertälje. För sonen är det en plats där alla horisonter är öppna. För fadern blev det just ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz.

Visst händer det att tonfallet blir känslomässigt enahanda, men det glömmer man när författaren plötsligt byter tempo för att ratscha revor i vedertagna bilder, till exempel de svenska formuleringar – om flyktingarna, det judiska, det andra – som mötte hans far och mor. För den som sysslar med att via ord beskriva världen är boken en moraliskt uppfordrande läsning. Bakom våra formuleringar finns idéer och förutsättningar som är svåra att urskilja i nuet, men som framstår desto tydligare på avstånd. Bara efter lång tid kan fragment av förnimmelser bli till berättelser, som Göran Rosenberg påpekar.

Litteraturåret 2012 har kallats fädernas år, men egentligen är det förstås sönernas.

”Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz”, är så nära en stor roman man kan komma, utan att den för ett ögonblick lämnar verkligheten.

Mer läsning

Annons