Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Röda drömmar

/

Annons

”I tio år har museets verksamhet inriktats på Kina”, säger representanten för Östasiatiska museet, ”nu riktar vi allt intresse mot Japan.” Kinakännarna i hörsalen bryr sig inte om Japan och applåderna är mest artiga. I bergrummet under oss pågår Terrakottautställningen ytterligare några veckor, den har förlängts. Inget museum utanför Kina har visat en sådan utställning i ämnet kinesiska gravar med så många föremål, intresset för utställningen bara tilltar.

Med regn över isen en fuktig februarikväll som är den sista i Tigerns år, samlades vi i Östasiatiska museets hörsal som som en del av museibiblioteket från golv till tak är fylld med böcker bakom glasdörrar bemålade med kinesiska tecken i silverskrift, för att ta emot presentationen av den efter tio års arbete av översättaren Pär Bergman, från kinesiska till svenska översätta Cao Xueqins ”Drömmar om röda gemak”¸ ett av de största litterära verken i världen. Och det absoluta mest lästa.

”Vi intresserar oss bara för väst”, säger Pär Bergman. ”Jag hade läst litteraturhistoria i Uppsala i tio år och aldrig hört talas om Cao Xueqin.”

Cao Xueqin levde 1715-1763, hans ”Drömmar om röda gemak” om en släkts uppgång och fall i fem generationer har sina europeiska motsvarigheter i ”På spaning efter den tid som flytt” (Proust) och ”Buddenbrooks” (Mann), ”men mycket enklare”, säger Pär Bergman och tar hjälp av overhead – denna beprövade, billiga och tillförlitliga teknik som numera glömts till förmån för reklamflammande projektorbilder där ingenting längre är reellt, sant eller på riktigt. Numera finns ”Drömmar om röda gemak” översatt till 20 språk där svenska är det minsta. ”Tänk att det skulle ta 250 år innan den kom på svenska”, säger Pär Bergman. Nästan 4000 sidor har han översatt utan att tidigare ha översatt, nästan 4000 sidor uppdelade i fem delar i vackra utgåvor på Bokförlaget Atlantis; Guldåldern, Silveråldern, Kopparåldern, Järnåldern och Stenåldern.

Historien om ”Drömmar om röda gemak” är i sig spännande. Censuren var hård under kejsarna; kapitel har gömts, hittats eller förkommit och fram till 1922 var forskarna fortfarande osäkra på vem som skrivit boken, men då fastslog litteraturhistoriker Hu Shi att författaren var Cao Xueqin.

Särskilt uppehåller sig Pär Bergman kring översättarens problem. ”Talade verkligen kineser svenska på 1700-talet”, säger han och svarar jakande för i ”Drömmar om röda gemak” talar alla svenska och flytande vilket gör det svårt för översättaren eftersom kinesiska har en annan språkstruktur än svenska. ”Trohet mot språket är viktigt”, säger Pär Bergman. ”Trohet mot läsaren också så det blir läsmotstånd.” ”Och”, fortsätter han, ”hur översätts begrepp som inte finns på svenska från början.”

”Behåller översättaren det främmande i texten blir läsningen exotisk och just främmande, och därmed svårare”, säger Pär Bergman, så i många översättningar har det för oss främmande avlägsnats och bara grundhistorien finns kvar. ”Mest handlar översättning om att hitta författarens andemening, hans ironi och sinnestämning; författarrösten”, säger Pär Bergman och föreläsningen är slut. ”Drömmar om röda gemak” som föremål är exemplariskt lockande, förlaget gör affärer och som kulturgärning är detta utan motstycke. Alla vi som har läsningen av boken framför oss ser fram emot att lyssna till frasandet i bokryggen när vi slår upp första sidan för att läsa om kejsarnas Kina, om ett familjedrama för länge sedan och långt bort. Pär Bergman har inte bemödat sig utan orsak.

Lena Thomsson

Mer läsning

Annons