Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Rowling klarar pressen

/

J.K. Rowling kan skriva om annat än unga trollkarlar. I hennes nya bok ”Den tomma stolen” finns ingen magi och ingen stor konflikt mellan ont och gott som i böckerna om Harry Potter, men en gripande berättelse om det lilla engelska samhället Pagford och ett tiotal av dess invånare.

Annons

Titelns tomma stol står i samhällets kommundelsnämnd. I prologen dör mannen som suttit på den, den kontroversielle Barry Fairbrother. Det är kring efterverkningarna av hans död som bokens handling kretsar, särskilt kring det nyval som det snabbt kallas till. Barry Fairbrother har engagerat sig i den fattigare delen av stan, en del som många välbärgade invånare i Pagford vill slippa ansvaret för. Undra på att det uppstår konflikter.

Men ”Den tomma stolen” är en bok där handlingen spelar andrafiolen. Det är karaktärerna som driver boken och läsarens intresse. Förmågan att skapa intressanta karaktärer är något som J.K. Rowling har visat prov på i Harry Potterserien och den finns i alla högsta grad kvar. Alla personerna i boken känns mänskliga med förtjänster och brister men vissa kommer man närmare än andra, särskilt tonåringarna, som är solkigare än i hennes tidigare böcker.

Kapitel för kapitel byggs spänningen upp, en spänning av den sorten att man undrar hur det ska gå eller snarare, när och var ska katastrofen slå till?

Trots att den svenska översättningen har hetsats fram fungerar den. Ibland är dock svenskan, särskilt i dialogerna, lite platt.

Jag hör till alla dem som älskade böckerna om Harry Potter. Jag läste dem om och om igen. Mina förväntningar på Rowlings första bok utanför serien var höga, men jag var samtidigt beredd på att bli besviken. Det blev jag inte. Jag sträckläste den. Pressen på Rowling måste ha varit hård, men hon har klarat det och visat att hon kan skriva riktigt bra för vuxna.

Maria Sörgard

Mer läsning

Annons