Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Självvald isolering

/

Annons

Ingenting har hänt

Albert Bonniers förlag

27-åriga Katja Timgren, som tidigare skrivit den prisbelönade ungdomsboken Det jag inte säger, romandebuterar nu för vuxna med Ingenting har hänt.

Bokens Julia åker tillbaka till ett iskallt Norrland för att fira jul med sina föräldrar.

Efter att ha flytt(at) ifrån uppväxtens lilla håla, som inte rymmer mycket mer än plågsamma minnen, tvingas hon nu konfrontera sitt förflutna. Varenda snöflinga, vartenda andetag och varje steg i den knarrande snön är en madeleinekaka som obönhörligt kastar Julia tillbaka i tiden.

Att minnena av barndomen är allt annat än angenäma förstår man tidigt, men uppväxtens mentala isolering och utfrysning verkar till stor del vara självvald.

Romankaraktären är på inget sätt originell.

Det intelligenta, lillgamla barnet som bara är fel, fel, fel är lika vanligt förkommande i svenska romaner som alkoholiserade fäder och undergivna mödrar.

Men Timgren förvaltar karaktären väl och framför allt hennes språkliga känsla är näst intill perfekt.

Inte ett ord är överflödigt och efter bara ett par meningar infinner sig en känsla av självklarhet. Dock hade den förhållandevis långa romanen vunnit på att inte ha samma tempo och svala berättarstil rakt igenom.

Både glädje, sorg, längtan och desperation framförs nu av ett lugnt och kontrollerat berättarjag som ibland, och det tar emot att säga det, blir aningen tråkigt.

Tina Hemmingsson

Mer läsning

Annons