Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Solkig hjältesaga

/

Femton år efter den argentinska militärjuntans skräckvälde återvänder colombianska journalisten Lorenza till Buenos Aires tillsammans med sin artonårige son Matteo.

Annons

För att försöka få tag på Ramón, alias Forcás, en av motståndsrörelsens hjältar, tillika Mateos försvunne far.

Ganska omgående i Laura Restrepos roman ”För många hjältar” framgår dock att Ramóns försvinnande varken var politiskt betvingat eller särskilt hjältelikt. Förklaringen är desto solkigare: när Lorenzas och Ramóns intensiva kärleksaffär går i krasch, kidnappar Ramón den tvååriga sonen för att tvinga Lorenza tillbaka. Planen misslyckas. Ramón väljer att försvinna.

Sextioåriga Laura Restrepos andra roman på svenska efter fjolårets fascinerande obehagliga, hyllade gangsterroman ”Leoparden i solen” är skimrande och förunderligt medryckande, skriven som i ett enda andetag. Berättelsen växlar omärkligt, nästan drömlikt mellan då och nu.

Lorenzas tillvaro i Argentinas underjordiska motståndsrörelse i slutet av 70-talet och historien om den gnistrande passionen med Ramón, vävs sinnrikt samman med nuets fria Buenos Aires och den vuxne sonen som är mer intresserad av sin Playstation än av moderns ungdomsår. Sonen vill absolut veta allt om sin far, men inte få en obegriplig och daterad politisk historia på köpet.

Delvis är ”För många hjältar” självbiografisk. Restrepo tillhörde den underjordiska motståndsrörelsen i Argentina på 70-talet, innan hon flyttade till hem till Colombia och blev journalist. Hennes frispråkighet i korruptionens Colombia tvingade henne i mexikansk exil under ett halvdussin år.

Romanförfattaren Laura Restrepo är dock ingen politisk banerförare utan en poet, trogen endast den mänskliga rösten, den litterära sanningen.

Romanens enda och stora problem är översättningen och valet att tolka bokens återkommande dialog på argentinsk spanska till, jo, danska! Ett radikalt grepp som onekligen har poänger, men sammantaget blir effekten negativt distanserande. I stället för att ge mig en känsla för spanskans dialektala skillnader, tänker jag bara att ”vad konstigt att de snackar danska i Buenos Aires”.

Likväl, låt inte detta skrämma. ”För många hjältar” är fantastisk roman. Den är lika gåtfull gripande som vackert avklarnad, och rymmer lager på lager med smärtsamma insikter. Om förvillelser, modersrollen, passion kontra kärlek, ärligt uppsåt och egenskapad blindhet.

Den svåraste insikten för Lorenza är att hennes, och en hel generations, livsavgörande erfarenheter på 70-talet så totalt tycks sakna relevans för den egna sonen.

Utan att avslöja för mycket – den överraskande berättelsen har en thrillers sidvändande driv – tycks Lorenza ändå kunna försonas med sig själv, med känslan av tomhet och av att allt lidande varit förgäves.

Insikten om att livet, och sonen, går vidare trots allt innebär också ett slags frihet.

Örjan Abrahamsson

Mer läsning

Annons