Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Suggestiv lyrik

/

Annons

Kerro Holmberg är verksam som både författare och bildkonstnär. Jag är oerhört förtjust i dei bilder som jag har fått se som var ett slags collage i blandteknik – en teknik man också kan känna igen i hennes författarskap som också det präglas av denna rörelse mellan det låga och det höga, det vackra och det fula. Nu utkommer hon med diktsamlingen ”Skuggar” – naturligtvis är omslaget gjort av författaren själv: en man som sitter omgiven av skuggor som tätnar eller långsamt förlorar sitt fäste. Det är på ett typiskt för Holmbergs poetik:

”Förr metade jag/bokstäver ur mörkret/

Jag är inte den lyckligaste//nu”.

Dikten är både beskrivande en yttre värld i rörelse och en inre som oftast står stillastående i skräck eller häpnad. Ibland tänker jag på de naturromantiska inslag som man kan finna i Bruno K Öijers senare diktning, ibland tänker jag på den Paul Celan som reducerade ner sin dikt till att närapå likna en sten eller ett föremål.

”Jag vet/att du var sann/mitt i/mitt i/också din stora tro/Låt inte barnen/äta av det/förbrända gräset”

Kerro Holmberg skriver en suggestiv, expanderande lyrik som är både fascinerande och utmanande. 

Kristian Lundberg

Mer läsning

Annons