Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Systerskap och sexvägran

Leymah Gbowees berättelse om inbördeskrigets Liberia är gripande, upprörande och angelägen, menar Örjan Abrahamsson.

Annons

Häromveckan dömdes tidigare krigsherren, numera krigsförbrytaren Charles Taylor till 50 års fängelse, vilket visar att den Internationella brottsmålsdomstolen i Haag äntligen börjar fungera. Den som bara har vaga minnen av Taylor skändligheter i Liberia under skräckåren 1996-2003, rekommenderas varmt Leymah Gbowees självbiografiska ”Tillsammans är vi starka”, nu på svenska.

Den liberianska, fyrtioåriga medborgarrättsaktivisten Leymah Gbowee tilldelades Nobels fredpris 2011 för sitt innovativa icke-våldsarbete med kvinnor för fred. Välförtjänt, inser jag efter att ha läst boken.

Bokens första del skildrar Leymah Gbowees uppväxt och hur hon under det eskalerande inbördeskriget själv blev ett hjälplöst, självhatande kvinnligt offer, gift med en man som misshandlar henne men som hon ändå fortsätter att leva med på grund av de fyra barnen. Liberia är ett brutalt, västafrikanskt patriarkat.

Inledningsvis är det en gripande, upprörande skildring om våld, våldtäkter, tortyr, barnsoldater och bestialiskt mördande i inbördeskrigets Liberia.
Vad som gör boken så fascinerande, rentav uppmuntrande är Gbowees förvandling när hon 27 år gammal, bestämmer sig för att inte längre vara ett offer och börjar jobba ideellt med att hjälpa andra människor. Och därmed sig själv.
Tyvärr är boken ganska håglöst spökskriven av Carol Mithers bara tycks ha plitat ned Leyma Gbowees ord rakt av. Mot slutet blir spökskrivning mest ett tröstlöst uppräknande. Likväl är boken viktig och angelägen. Den visar en förunderligt kreativ lösning i ett krigshärjat kaos.

Bokens undertitel är dock en smula vilseledande: ”Hur systerskap, bön och sexvägran förändrade ett land i krig”. Lösningen var inte böner, inte heller sexvägran. Kvinnliga sexvägran, med dess grekiskt antika anor, hade enligt Gbowee ingen större effekt. Förutom att det gav det konflikten ett medialt, internationellt genomslag.

Däremot var systerskapet avgörande. I Liberia finns ett drygt dussintal etniska grupper, därtill sönderdelas landet religiöst (framför allt kristna och muslimer). Gbowees snilledrag var att samla kvinnor över alla etniska och religiösa gränser, i nätverket Wipnet. Men till en början enbart för att tala öppet med varandra om det mest intima och de mest smärtsamma erfarenheterna. Först efter det talade man om framtiden.
En så enkelt genial utgångspunkt för att radikalt förändra ett sårat samhälle: kvinnor som samtalar.

Givetvis kommer det att ta tid, rentav generationer, innan systerskapsidén får genomgripande genomslag, sannolikt inklusive diverse bakslag. Fortfarande grasserar homofobi i Liberia.
Demokrati tar tid och är heller aldrig given en gång för alla. Men att skapa jämlikhet mellan könen är ett första, fundamentalt steg. Som dessvärre också många andra delar av världen fortfarande väntar på att ta. Som Sveriges populära handelspartner Saudiarabien.

Örjan Abrahamsson

Mer läsning

Annons