Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Urk, en så-bör-du-vara-manual!

/

Annons

 I arbetet med Brudar säger sig författaren och journalisten Annika Carlsson Bergdahl ha haft ambitionen att skildra hur det är att vara ung tjej idag. Hon har ställt sig frågan vad som egentligen finns bakom den mediala schablonbilden av tjejer som tragiska offer för ätstörningar, våldtäkter och depressioner.
Förutom en kortare, sammanhängande intervju på ett par sidor består bokens text endast av lösryckta citat av tjejer mellan 13 och 19 år, inordnade i kategorier som t.ex. ”om kroppen”, ”om smink”, ”första gången”, ”om porr” och ”om kompisar”. De bakomliggande intervjuerna varifrån citaten är hämtade är tyvärr bearbetade in absurdum och det jag antar en gång var en autentisk bild av unga tjejers vardag är nu en samling osammanhängande texter, tydligt färgade av en redaktör med en på förväg tydlig bild av hur tjejer bör vara.
Det som från början kanske var ett jämställdhetsprojekt blir nu istället ännu en så-bör-du-vara-manual, och som vanligt är det glasklart att en bra tjej är en tjej som är snygg men inte för snygg, viljestark men inte jobbig, mysigt kåt men för guds skull inte slampig, och dessutom så där ljuvt ”naturligt” sminkad.
Jag tvivlar inte alls på att de intervjuade tjejerna har haft en massa smarta, intressanta, sorgliga, roliga och insiktsfulla saker att säga, och jag har full förståelse för vad som möjligen varit författarens ambition att inte styra för mycket under intervjuerna (även om just den här typen av samtal har allt att vinna på en intervjuare som uppmuntrar till problematiserande, utan att för den skull moralisera), men nu känns istället förarbetet på ett år, bestående av intervjuer med 75 tjejer, helt onödigt då Carlsson Bergdahl verkar ha vetat redan från början vilka svar hon ville få. Det är inget annat än en ren förolämpning mot de tjejer som ställt upp med både tid och engagemang att hon varit så uppenbart ointresserad av att höra vad de har att säga.
Jag hoppas innerligt att någon hurtig rektor inte får för sig att köpa in ett lass av den här smörjan till sin skola i en behjärtansvärd ambition till jämställdhetsarbete, för bortsett från Jerker Anderssons fina bilder så är detta en totalt kontraproduktiv bok som dessutom har det fånigaste namnet sedan ”Kvinnor Kan”.
Tina Hemmingsson

Mer läsning

Annons