Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Välkomna till paradiset

/

En stor färgglad bok har legat på mitt köksbord de ­senaste dagarna. Den har väckt starka känslor. – Porr för Sverigedemokrater, sa en av mina vänner och sköt den ifrån sig med en äcklad min. – Äntligen! utropade en annan och skyndade iväg för att handla ett eget exemplar.

Annons

Laila Duráns bok ”Scandinavian folklore” lämnar ingen oberörd.

Den placerar sig mitt i den laddade zon som kulturarvet för närvarande utgör.

Den svenska bygdedräkten har varit utsatt för hårt tryck de senaste decennierna. Etnologer och historiker gjorde revor i romantiken när de visade hur en kvinnlig, nationalistisk elit (främst landshövdingefruar) vid förra sekelskiftet konstruerade ”korrekta” folkliga utstyrslar i socknar där sådana fattades.

Hembygdsrörelsens ortodoxa bärare har fått öknamnet ”dräktpoliser” klistrat på sig och mötts med allt större skepsis. Det senaste decenniet har en intressant avdramatisering ägt rum, genom att designer och modeindustri plockat, och plockat om, bland dräktens delar.

Men med Jimmie Åkesson i Blekingevariant vid förra riksmötets öppnande blev folkdräkten än en gång en öppen konfliktyta. I år svarade riksdagsledamöter från andra partier med att bära sina bygders traditionella kläder, på sina egna vis.

Texterna i ”Scandinavian folklore” beskriver dräktskicket i olika socknar via fältets främsta kännare. En av dem som medverkar som är Håkan Liby, som skrivit bland annat om Gästrikedräkten. Det är faktiska uppgifter, nästan torra, på svenska, norska och engelska. Men fotografierna, fotografierna! De tycks omöjliga att värja sig emot. På dryga 200 sidor agerar människor i färgmättade svenska och norska nordiska miljöer. Alla är sminkade till blomstrande ljus naturlighet. Resultatet är ibland ögonbedövande. Bakgrunderna (bland annat Skansen och Kolmårdens djurpark) är noggrant beskurna och utesluter allt som kan föra tanken till ett modernt land.

På många vis liknar boken de påkostade internationella modemagasin där modeller och kläder införlivas i övergripande berättelser, inte sällan med litterära referenser.

Historien som tablåteater, alltså –men vad är det teaterstycket handlar om?

Jo, om en skandinavisk kultur som är ren och äkta och konfliktfri. Aktörerna i detta Nordanland är påfallande vackra och sensuella. Männen är stolta och självmedvetna och kvinnorna mjuka och gäckande. Det ligger en känsla av förspel i atmosfären. De som arbetar har fina händer och rena, välstrukna kläder. Älgarna följer dig i skogen. Vargarna är tama och kan kela. Vi befinner oss i en nordisk version av det klassiska paradiset.

”Scandinavian folklore” visar hur lätt berättelsen om kulturarvet kan förvandlas till utstuderad utopi. Bilderna nynnar en lockande visa för samtidens stressade, genusklämda människa, hos vilken otillräckligheten blivit en självklar del av livet i det senmoderna kapitalistiska samhället.

Det här är folkdräkten förvandlad till fetisch. En fetisch sätter människan i förbindelse med historiens och förfädernas hemligheter. I den kan man kapsla in de motsättningar och känslor som är problematiska för en samtida kultur. Fetischen kan fungera som ett svar på de frågor som samtiden inte förmår formulera.

En gång, på en tunnelbana i Tokyo, stod jag länge och stirrade på en annons. Framför en mycket gammal, traditionell japansk byggnad sprang några barn. Det var en reklam för en hembygdsgård som också fungerade som kurort. Tecknen sa ungefär så här:

”Minns när du var barn och hade dåligt samvete för att du gjort ett bus? Minns du hur skönt det var att sedan bli förlåten av dina föräldrar? Minns du den underbara känslan av befrielse? Hos oss kan du uppleva den igen.”

Laila Durán ger oss samma erbjudande, sida efter sida, åter och åter: Kulturarvet som asyl, som en befrielse från modernitet, ansvar, existensiella val.

Den japanska kurorten är numera förgiftad av radioaktivitet.

”Scandinavian folklore” befinner sig bortom sådana världsligheter. Det är ju hela idén med en produkt som den här.

En uppföljare är redan på gång.

Mer läsning

Annons