Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Zlatans dubbla ansikten

/
  • I dag släpps Zlatans självbiografi. ”... den här klassresan tar en rutt som gör att berättelsen egentligen är större än boken”, skriver Stisse Åberg.

I dag kommer den, säsongens mest omtalade – boken om Zlatan. Stisse Åberg, sportchef på GD, ser Gävles roll i det han kallar konungens återkomst.

Annons

Jag fattar självklart varför boken heter ”Jag är Zlatan Ibrahimović”, eftersom tidningar, teve och radio har dregglat från första läcka till recensionsdagen.

Men det skulle lika gärna – och hellre – ha hetat ”Jag var dubbel redan då”, som det står någonstans.

Eller:

”...jag ville visa alla dem som tvivlat på vem jag verkligen var.”

Zlatan tar både av den där masken från favoritfilmen Gladiator, säger saker som bara Zlatan säger och allt det där vi vet – men sitter också i en förort till Amsterdam och har inte ens cornflakes till frukost och ringer alla och är alldeles naken och vilsen.

Det har skrivits hundra, tusen böcker om den stora pojkdrömmen.

En del värda att läsa. Andra inte. En del aldrig att trycka.

Det här är något annat. Någonstans får jag också för mig att den här boken kunde ha skrivits av i stort sett vilken amerikansk basketspelare som helst på 80-talet, eller Wayne Rooney, eller vem som helst från en Rosengård i något land.

Men den här klassresan tar en rutt som gör att berättelsen egentligen är större än boken. Ungefär som Zlatan ofta är bättre i sina italienska klubblag än i landslaget.

David Lagercrantz låter Zlatan babbla, avslöja, raljera, hylla och förakta och gör det på ett skickligt sätt som gör att tonen är Zlatans och ingen annans och bara ibland efterlyser jag den där frågan som skulle skapa ytterligare en dimension.

Annars är det enkla ofta det geniala. I texter, och på fotbollsplanen.

Det är den uppretade, förorättade Zlatan som alltid är den bäste på fotbollsplanen, och det går igen i boken. Egentligen är det bara Zlatans förföriska leende som lyser upp en del, innan superagenten Mino Raiola kliver in, överviktig och med hawaiishorts, svada och ett ”go and fuck yourself” och gör underhållning av förhandlingarna i stängda rum, via mobiltelefoner och hot och löften.

Fast humor igen: Zlatan som skidåkare. En igenkännande ung grabb i liften som skapar förväntningar på något som inte finns. Men superstjärnan levererar. Som alltid. Och på ett smart sätt

De där glimtarna lättar upp i den frustande revanschlustan och Zlatans svarta ögon och den lista av folk han aldrig förlåter som alltid kommer att toppas av Barcelonatränaren Pep Guardiola.

”Det finns så mycket stolthet i min familj som ställer till det för oss...”

Självklart börjar boken med Barcelona. Med Guardiola. Med det öppna sår som aldrig kommer att läka, och efter kapitel ett kommer förklaringen. Den unge Zlatan, en liten sketen ligist av många, stjäl sin första cykel och börjar sin resa.

Det spelades inte bättre fotboll på Gunnar Nordahls tid, men det stals bevisligen fler cyklar i Malmö under Zlatans tid. Någonstans får jag för mig att alla som någon gång har fått sin cykel stulen av Zlatan skulle vilja ha reda på det.

Även om det faktiskt är fotbollen som gjort Zlatan, så är det inte fotbollen som gör boken. I stället vill jag nästan snabbspola förbi ytterligare en scudettojakt. Men precis när det börjar bli för mycket fotboll och ”Henke” och Lagerbäck så kommer Rosengård tillbaka och snor ett helt gäng Canada Goosejackor på Brolins krog Undici.

Det säger förresten lika mycket som något annat, när Zlatan överdrivet tydligt förklarar för oss läsare vad Jerringpriset är, att det är svenska folkets pris. Ungefär som när Zlatan möter Mourinho är det plötsligt en respekt och kamp för kärlek, på uppskattning från en fadersgestalt.

”På ett eller annat sätt skulle jag få den här mannen att jubla.”

Trots att Zlatan nog inte vet vem Per Olsson är, var Gävle ligger eller vad Gefle IF är för konstig klubb, finns ändå en koppling till bokens tidsmässiga slutpunkt.

När Zlatan kommer hem till Malmö med sitt Milan för den där uppvisningsmatch i augusti, så är det faktiskt för att den allsvenska matchen Gefle IF–Malmö har flyttats och gjort det möjligt.

För Zlatan var det Konungens återkomst.

Stisse Åberg

Mer läsning

Annons