Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bort med kontoren!

/

Annons

Helsinki kallas ibland ”Nordens vita stad”, både på grund av färgsättning på byggnader och för sin lätta atmosfärs skull. Atmosfären känns numera dynamisk med hög puls. Sovjetunionens kalla skugga faller inte längre tung över huvudstaden. Helsinki känns som att staden ligger mitt i den brusande samtiden, inte på sidan om och avhängd, som den kändes förr.

Den ”nya” ekonomin har tagit över. Jag träffar Johanna, som läst Upplevelseekonomi på distans, Facebook användes som kurssida (!), vid min högskola. Hon tecknar en inspirerande bild av de kreativa näringarna, som det heter nuförtiden, och deras blomstrande. Hon jobbar halvtid åt Finska Turistbyrån, på andra halvan driver hon sitt företag som växer för var dag som går. Säljer tjänster som kommunikationsstrateg, hjälper företag med hur de ska använda sociala medier i marknadsföringen. Vi pratar också om det samtida arbetsplatsbegreppet, det behövs inga kontor i den nya ekonomin, man behöver inte dra på sig onödiga kontorskostnader. Behöver man träffas, gör man det på kafé eller restaurang. Det ser man också när man rör sig i Helsinki. Människor arbetar över en cappuccino eller ett glas Lapin Kulta. Näringsställena är i stället för kontor. Och inga kontrollerande chäfer behövs. Dem kan man ställa ut på museum, där hör de hemma förstås.

Jag hinner med att hänga ett par timmar på legendariska Kosmos, där de stora elefanterna dansat och inredningen skyddats från fåniga ingrepp. Bland dessa elefanter en av mina favoriter: Pentti Saarikoski. Men jag vågar inte fråga den unga servitrisen om var han hade sitt stambord. Rädd att hon aldrig hört talas om honom, rädd att genera henne. I välsorterade Akademiska Bokhandeln, som ser ut som en riktig bokhandel och inte en diversehandel med en massa krafs, uppger de på min förfrågan att hans böcker är slutsålda, men de kommer inte att nytryckas. Läser inte de unga finnarna honom, en av de största europeiska efterkrigspoeterna? Det borde de. Han som alltid drack när han skrev och kunde skriva mitt i värsta krogstimmet. Och som översatte från grekiska till finska. Och dog alldeles för tidigt.

Båtresan till och från Den vita staden får en att tro att man är ombord på ett flytande varuhus. Rena shoppingpalatset, man tror inte att man är ute och seglar. Men solnedgången över finsk skärgård är lika vacker som en välformulerad rad av Pentti, där allt slagg med nästan kirurgisk precision skurits bort.

Lasse Ekstrand

Mer läsning

Annons