Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Byggnadskultur om skönhet

/
  • Kejsar Augustus av Jonas Hartman. Målningen är en av höjdpunkterna  inom allmogemåleriet. Finns i en gård i Alfta.
  • Portgaller av gjutjärn i Visby med 1800- talets formspråk i en äldre inramning.

Annons

 Vårt byggda kulturarv far illa, att åberopa skönhetsvärdet, är lika med en kulturell dödsattest. I dag gäller farten, som Paul Viriro så framsynt siat om. Eftertanke är något för bakåtsträvarna, lite mer komplicerade frågeställningar bemöts med ohöljt förakt eller åthutas med, ”besinna ert ansvar”.      

I sista numret i fjol av Byggnadskultur, 4/2010, är temat skönhet och tidskriften blir bara bättre och bättre. Ett tungt inlägg kommer från ordföranden i Stockholms Skönhetsråd, Anders Brodin. Han menar, att skönhet är något stort och omvälvande, under det, att den goda smaken vill snärja oss i konventioner, mallar och mönster. Skönheten vågar, den goda smaken är rädd. Brodin tar upp Slussen, som ett exempel på den rullande förfulning, som nu pågår i Stockholm. Det finns ändå ljusglimtar i mörkret. Den monsterliknande motorvägsbro, som planerats att ersätta Slussen, har stött på hårt motstånd och måste ritas om.

I en annan intressant artikel berättar Maj-Britt Andersson (Husbibeln) om sköna hem i Hälsingland. ”Inredningskonsulten” och allmogemålaren Jonas Hertman, som var verksam i Hälsingland på 1700- talet och målade i Hälsingegårdarna, har nu fått sina konstverk världsarvsnominerade. Skönheten i en Hertmaninredning, säger Elisabet Andersson, ligger i den personliga stilen, i glädjen att måla, charmen, kreativiteten, vildheten och sorgen.

Lena Steffner skriver om, stadsbyggnadskonstens förfall och vill att den skall återupptäckas, så att vinnarna blir fler än förlorarna. Erkända och beprövade stadsplanemodeller med mänskliga mått är ute. Stort ska de va och ingen vet varför, utom exploatörerna, money-money-money.

Per Westholm skriver om de gallerförsedda portarna i Visby. Dessa dörr- eller portgaller, konstfärdigt gjutna, kom i ropet på 1850-talet liksom många andra gjutjärnsprodukter. Westholm, som besökt ett gjuteri i Frankrike, har där hittat förlagorna till gallren i Visby. Om Visbys portgaller är importerade från Frankrike eller om de är kopierade och gjutna i Sverige är en öppen fråga, forskningen fortsätter. Till Sverige kom de i varje fall och även anrika Skoglund & Olsson i Gävle tillverkade eller lagerförde gjutna portgaller, och det så sent som 1931! (Produktkatalog).

Stefan Günther berättar om antikens proportionslära, så viktig för att förstå sammanhangen inom arkitektur och byggande. Arkitekten Vitruvius, verksam före Kristi födelse, berättade i sin bok ”tio böcker om arkitekturen”, hur portar och inredningar skulle proportioneras. Resultatet kan man bland annat se i renässansens byggnader och är man skarpsynt, hittar man samma profiler på svenska herrgårdars dörrfoder, som på renässansen villor. Världen är liten och modernt ska de va.

En annan författare, tar också upp antikens ideal och ställer dessa mot CAD-systemets avigsidor. (Arkitektur och byggnadsritningar i datorprogram). Grunden för proportioneringen sitter i arkitektens öga och inre syn, säger Per Ivar Andersson, som tycker att det är dags att på allvar ta upp frågan om fulheten i dagens byggande. Från Göteborg får vi veta, att bebyggelseantikvarie Carina Sundqvist startat en ny sorts stadsvandring, ”Det fula Göteborg”. Kanske det som anses fult, ändå inte är så förskräckligt, bara man får en bra förklaring säger Carina. Mer är att hämta i den utmärkta tidskriften.

Kjell Hertzman

Mer läsning

Annons