Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Dåligt genomtänkt och illasinnat!

” 'Klokare välja mindre utmanande solostämma'. Varför det? Dåligt genomtänkt och illasinnad överskrift av recensionen av violinkonserten i GD den 17.11”, skriver Hans Wedrén. Och får svar av Björn Gustavsson själv.

Annons

Jag är ingen musikexpert och går på konsert endast några gånger varje år, men torsdagen den 15 november 2012 besökte jag Gävle Konserthus tillsammans med några vänner. Gävlesymfonikerna spelade Norska danser av Edvard Grieg och den svåra violinkonserten av Jean Sibelius.

De norska danserna var njutbara. Under violinkonserten, med Gävlesymfonikernas konsertmästare Peter Olofsson som solist, satt publiken som förhäxad. Knappast någon rörde sig. Ingen hostade. Jag har aldrig upplevt ett auditorium som varit lika koncentrerat. Efteråt uttryckte publiken sin stora uppskattning med jubel och applåder. Man kände att man upplevt något utöver det vanliga. Solisten och dirigenten med hjälp av orkestern i övrigt (och Sibelius) hade åstadkommit en musikalisk resa med starka känslor i publikens inre.

Vi tänkte vid hemgången att det ska bli trevligt få läsa om denna upplevelse nästa dag på samma sätt som det var härligt att läsa tidningen om Zlatans sensationella match mot England. Recensionen kom inte nästa dag utan först dagen efter trots att konserten slutade strax efter klockan 20.00. Andra dagen efter konserten kunde läsas ovanstående överskrift. Utöver ett visst musikaliskt tekniskt erkännande anmärktes på solisten Peter Olofsson att han ibland vände sig mot orkestern (inte undra på med det svåra stycket) att dirigenten syntes (inte skriva ”måste” som stod i recensionen) kollationera att solisten var insatsberedd. Det borde vara dirigentens självklara uppgift i det här fallet! Vidare sågs en sensationell anmärkning om att solisten stampade takten flera gånger (han lyfte framfoten två gånger vid två tillfällen). Frågan är om det är adekvat att påstå att det finns någon takt att stampa till i Sibelius violinkonsert.

Den ärade publiken i denna fina konsertsal visste att det inte var Jascha Heifetz, David Oistrakh, Isaak Stern eller någon av världens nu levande eller döda världsstjärnor som spelade utan konsertmästaren i huset. Han har nämligen en del annat att göra och åker inte runt världen med ett enda musikverk under lång tid. Men han skapade en fantastisk upplevelse. Bra Peter Olofsson!

Varför meddelar ingen Gefle IF:s tränare Per Olsson att man borde ta det lite lugnare och inte kämpa i Allsvenskan som man trots begränsade resurser lyckas med år efter år?

Hans Wedrén

SVAR DIREKT: Som kritiker har jag en plikt

Lyfte solisten framfoten två gånger vid två tillfällen? Det var väldigt vilken uppmärksamhet insändaren ägnade solistens högra framfot. Men dennes iakttagelse stämmer faktiskt inte. Taktstampandet pågick alltför länge och blev för mig ett av flera tecken på den osäkerhet som emellanåt kom till uttryck. Som kritiker har jag en plikt – inte minst mot mig själv – att vara sann mot min upplevelse. Vågar man inte vara det borde man ägna sig åt annat. Slutligen: jag framhöll faktiskt att solisten var ytterst duktig. Men i likhet med solen kan också en violinbegåvning som Peter Olofsson ha fläckar.

Björn Gustavsson

Mer läsning

Annons