Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Återväxten av dansare tryggad

/

Jodå, återväxten av svenska dansare är tryggad. Det visade de 18 elever som går sista året vid Kungliga Svenska Balettskolan i Stockholm övertygande med sin föreställning på temat kommunikation.

Annons

Eleverna hade svarat för allt, inte bara själva dansen utan även koreografi, kostym, ljus och ljud och marknadsförning. Ett komplett paket alltså.

När de nu går ut i vår är de fullt utbildade dansare. Dessutom har de gymnasiekompetens.

I början av 80-talet skildes dansutbildningen från Kungliga Operan och nu kan eleverna börja i balettskolan antingen i klass 4, klass 7 eller i gymnasiet och få både teoretisk utbildning och en yrkesutbildning samtidigt. Banden till både Operan och Cullbergbaletten är fortfarande starka.

Det program som eleverna gav i Gävle bestod framförallt av modern, nutida dans. Föreställningen bestod av sex olika avsnitt, som satser i ett musikstycke och dessa dansades i svit, utan uppehåll.

Bara en av satserna bestod av klassisk dans, tre dansare som framförde tådans i modern skepnad till Debussys Clair de lune. Det ledde till en undran, är den klassiska baletten kanske ointressant för unga dansare i dag? Men farhågorna stillades när dansarna efter den nästan timslånga föreställningen satte sig på scenkanten och svarade på frågor från publiken, varav många från Kulturskolan. Och då fick vi förklaringen.

I den här årskursen är det bara tre dansare som har klassisk dans som sin inriktning, men i andra årsklasser är de klassiska dansarna betydligt fler.

Så vad var det som bjöds?

Det började med att dansarna en efter en kopplade upp sig med burkar och trådar, det primitiva sättet att kommunicera. Scenen såg till slut ut som ett stort spindelnät med alla trådar.

Sedan tog de oss med på en resa som belyste olika sätt av kommunikation. Mot slutet hade vi kommit till nutid, när dansarnas mobiler låg och lyste på det mörka scengolvet.

Mycket var ren dans, par och par, simultant och enskilt, i mindre grupper, ibland hela ensemblen vid övergångar mellan satserna. Ofta var det visuellt mycket vackert.

Genialiskt var avsnittet där alla trängdes som om de stod i en fullpackad tunnelbanevagn, ackompanjerad av gnisslande ljud från tåget.

Över huvud taget var ljudsättningen innovativ och ljussättningen spännande. Här fanns mycket som lovade gott. En helgjuten föreställning som imponerade stort.

Över huvud taget var ljudsättningen innovativ och ljussättningen spännande.

Kerstin Monk

Mer läsning

Annons