Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lindans

/

Sällan har jag under alla mina år som dansrecensent sett ett sånt pådrag för dans i Gävle som inför Çıplak Ayaklar Kumpanyasıs gästspel på Gävle teater i går kväll:

Annons

Danskonsulenten hade själv bjudit in och kompaniet efter att ha imponerats av dem i Istanbul, stans cirkuselever fick workshopa och testa utrustningen med båda lokaltidningarna på plats och kompaniets ”scenkoordinatör” (!) hävdade att ingen publik någonsin någonstans sett någonting liknande.

Allt för en linas skull.

Eller två faktiskt, Vertigo Flying Effects, två specialtillverkade/koordinerade linor där den kvinnliga dansaren Asli Öztürk kontrollerar allt, virvlar i ett poetiskt stroboskop, hänger som dött kött, jabbar mot en skuggfigur i fonden.

Är det dans, är det akrobatik, är det gymnastik eller allt det. Irrelevant. Men fastspänd, eller kontrollerad, kan rörelseutrymmet på scenen bara bli en ränna, ett spår – eller ett kast uppåt och en snurr.

Och om igen. Och igen.

Det kanske räcker.

Men om motståndet finns i marken – tänk om hon ramlar ner?! – varför sträva att sväva? Asli Öztürk har en perfekt dansares alla attribut, men det finns knappt en rörelse som inte skulle kunna göra sig minst lika magisk utförd på ett scengolv.

Magisk? Ja, musiken, den levande fiolen, är det. Annars var det fasligt mycket väsen för en lina.

Sanna Wikström

Mer läsning

Annons