Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nära fantastiskt

/

En dimma som mjölk och en matta som ludd och det börjar med dansaren som en boll. En punkt. Point. Trigger point?

Annons

Helena Franzén triggar själv igång föreställningen på den tjocka mattan – är det en rya?! – som borde absorbera hennes fina rörelser, men tydligare än så här blir det inte på en dansscen.

Hur är det möjligt?!

Hon lämnar över till nästa dansare, som lämnar över till nästa som låter den fjärde komma in, och tar oss därmed till fyra olika platser, punkter, i gränslandet mellan hårdvickande tåspets och eterisk effektivitet.

De fyra skickliga som var och en sätter igång eller samlas kring sin ”point”, sitt solo och ibland som två.

De dansar fram ett avsnitt var, nuddar varandra vid en punkt som utlöser nästa punkt och jag tänker på de där streckfigurerna som man drog upp som barn, från siffra till siffra.

Eller stjärnbilder, som att dansa en stjärnbild.

Men med koreografens absoluta nyfikenhet, en djupdykning i rumsliga begränsningar och fysiska utmaningar och så händerna, dessa typiska Franzénhänder som utforskar varje liten vinkel. Allt detta i en kostym av Astrid Olsson (som också driver klädmärket Fifth Avenue Shoe Repair tillsammans med Lee Cotter) som både bäddar in och blottar.

Det (obligatoriska) stroboskopet bränner till över ryan, krockar in de andra i finalen.

Och det slutar lite som det börjar – djupt i golvet när den första rörelsen, själva urrörelsen, blir allas och tar oss baklänges in i det allt vitare ljuset.

Vi har just sett nåt nära fantastiskt.

Fotnot: Frågan är om inte Helena Franzén har den finaste hemsida en konstnär kan ha, kolla in på www.helenafranzen.se.

Mer läsning

Annons