Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Smittande dansglädje

/
  • ”Dans med vuxna” är en del av projektet RESiDANS, vars syfte är att placera folkdans och folkmusik i en professionell scenmiljö. Foto: Johan Margulis

Hur gör pojkarna var de går? Och var de sitter, och var de står?

Är det vuxna eller barn som vill åka karusellen som ska gå till kvällen?

Annons

”Dans med vuxna” är en del av projektet RESiDANS, vars syfte är att placera folkdans och folkmusik i en professionell scenmiljö.

Föreställningen undersöker sånglekars budskap och utövande. Fokus ligger på uppfostran, könsroller, maktpositioner, lust och tvång.

Ensemblen utforskar de välbekanta sångerna och rörelserna med smittande glädje. Att sitta i publiken blir att vara med i leken.

På scenen lyckas man lägga fram sina tankar med lättsamt tonfall: ”Bro bro breja” slutar med ”hen” utan att det blir en moralkaka.

Tyvärr försvinner lättsamheten när ensemblen närmar sig publiken.

Dansleken hamnar ofta mellan stolar och i knän. Greppet är delvis spännande och stärker poängen om lust och tvång i leken, men det blir också att skriva åskådaren på näsan.

Att spela nära publiken är en balansgång på gränsen mellan spänning och obehag. Här drar man sig inte för att gå över gränsen, och ingen kommer undan. Frågan är vad man som åskådare ska göra av sitt obehag.

Musiken spelas av ensemblen på nyckelharpa, fiol och cello och kombineras med sprudlande vacker sång. Respektlösheten mot materialet överraskar hela tiden.

Carl Olof Bergs koreografi har förutom sånglekarna inslag av vuxenfolkdans och modern dans.

Det är en lättillgänglig koreografi, som lyckas förmedla humor och allvar med stor säkerhet. När ensemblen höjer tempot och musiken blir vild är det alldeles underbart.

Ebba Pettersson

Mer läsning

Annons