Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Där murarnas grå vitnar i ljuset

/

Annons

Sedan 1700 före Kristus finns bebyggelse i Jerusalem som då hette Uruschalim – ”Fredens stad”; Jerusalem är helig plats för tre stora religioner och måste hållas öppen för troende – här kan pilgrimerna läska sig i samma källor som en gång Salomo och Mohammed.

Vi trängs på Via Dolorosa – Smärtornas väg – med amerikaner och greker, ryssar och kineser och gatorna är lagda av hettiter, amalekiter, perisiter; spåret efter dem har dolts och bara genom berättelserna vet vi att de var här för mackabéerna våldsjudaiserade senare landet som det sker nu igen mitt framför oss.

Stor-Jerusalem byggs och Östra Jerusalem (sedan 1967 annekterat av Israel) som de internationella samtalen handlar om fylls med judiska bosättare.

Östra Jerusalem med kristna, muslimska, koptiska, judiska, armeniska, romska kvarter, med tempelberget där irakierna Abram och Sara blandade judendom, kristendom och islam för det offer som Abram som blivit Abraham förberedde när han skulle slakta och bränna Isak till Guds ära är länken mellan religionerna och det var här det hände; på Tempelberget där Salomo och Herodes byggde tempel och där Klippdomen och Al-Aqsamoskén sedan profetens dagar står.

Stor-Jerusalem består av förstadslika bosättningar där invånarna inte vet att de bor på ockuperad mark för det märks inte. Guiden pekar ut gränserna från före 1967, trots att ockupationen och byggande bosättningar är olagliga tiger världen. Historien är djup, trappstegen från det hårt trafikerade Jerusalem ner till Östra Jerusalem genom Damaskusporten är många och under Klagomurens alla stenar murade på varandra av Herodes, romare och turkar finns ytterligare 19 varv sten under marknivå, som om miraklerna från Jesu tid inte kan ta slut.

Miraklet som gjorde kristendomen ägde rum här, strax öster om denna stad på Olivberget när Jesus steg till himlen efter att uppstått från de döda. På Olivberget stod stegen som Muhammed nådde himlen med, från Olivberget ska judarnas Messias tåga in – så väver Olivberget ihop traktens religioner ur nomadiserande semiters historia, de som vandrade med sina getter på Sarons slätter och i det bergiga Gilead där skogarna var vidsträckta, källorna rann upp ur bergssidorna och grottor gjorde vandringarna enkla. Historien blir så djup att den grumlas. Bland Östra Jerusalems heterogena befolkning finns extremistiska bosättare som med osant tal förvränger judaiseringen till religion. Detta land lovades dem av himlen och från husens översta våningar attackerar de de palestinska gränderna med stenar, flaskor, avfall, exkrementer som kastas ner mot försäljare, förbipasserande, skolbarn. Jerusalems myndigheter löser problemet med nät.

Nät över gatorna. Nåt som fångar upp soporna, flaskorna, stenarna. Utan att riskera att bli lagförda använder bosättarna palestinska trappor, balkonger, gårdar och vattenreservoarer som toalett; blir bråken omfattande stängs passager, portar och öppningar – där samarier, fenicier och kananéer gått sedan tusen år före Kristi födelse går ingen längre, omvägarna blir kilometerlånga och basarerna dör. Över turisternas huvuden där murarnas grå och blekockra vitnar i ljuset från en smidig höstsol, syns inte himlen genom soporna i nätet.

Den palestinska mannen är född i huset liksom hans far, släkten har alltid bott i Jerusalem. Bosättaren på nästa våning är invandrare från USA, beväpnad med automatvapen. Lagen om rätt att återvända gav honom ett medborgarskap och israeliskt pass som Israel bara ger judar. Israel är en judisk stat, en stat för judar. Bara judar kan få fullt, det vill säga normalt, medborgarskap som innebär rätt färg på id-kortet, rätt registreringsplåt till bilen, rätt att röra sig fritt i Israel och över gränserna.

Jerusalem med Klagomuren, Gravkyrkan och Klippdomen som andäktiga symboler för helighet, fred och broderskap är en omöjlighet i generationer av krig, försvar och hat.

Angela från Committee Against House Demolitions säger att detta inte är apartheid, hon bodde förr i Sydafrika så hon vet – detta är mycket värre. Detta är systematiskt, ofta integrerat, ofta dolt våld syftande till judaisering utan att det sägs, uttalas.

Turisterna betraktar från en balkong bedjande judar vid Klagomuren, i bakgrunden glittrar Klippdomens guldkupol, kindlockarna fladdrar i en vind som har olivdofter och aning av sträv vinter med sig. I Israel är årstiderna bara två och perioderna mellan dem korta.

Om en vecka har turisterna åkt hem, då kommer vintern som är fuktig och grov i Jerusalem som ligger nästan tusen meter över havet. Redan nu känns något av kylan, men vi stoppar undan de nyköpta palestinasjalarna (äkta! inte kinesiska kopior!) när vi närmar oss checkpointen mellan Jerusalem och Betlehem, för säkerhets skull.

Lena Thomsson

Mer läsning

Annons