Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det fria ordet i vitrysk historia

/

Det är dags att inrätta en författarfristad Gävle. Det skriver Margareta Attius Sohlman apropå det politiska läget i Vitryssland.  
Behovet av en författarfristad i Gävle har diskuterats på kultursidan flera gånger under våren, senast den 18 maj.

Annons

Sveriges ambassadör i Vitryssland, Stefan Eriksson, med eminenta kunskaper i det vitryska språket, utvisades den gångna veckan från det land han varit ackrediterad i under många år, i olika befattningar.

Det förefaller som om Erikssons kontakter med så kallade oppositionella krafter bakom kraven på yttrande- och tryckfrihet bidragit till Lukasjenkos beslut.

Jag vill gärna bidra med en kommentar till den vitryska befolkningens svåra förhållanden i ett långt historiskt perspektiv – dessa har inte upphört idag, som vi vet.

Men en gång i tiden, närmare bestämt i början av 1500-talet, var det vitryska språket på mångas läppar. Då utkom de första på folkspråket vitryska skrivna böckerna.

Det var den vitryske polyhistorn och boktryckaren Frantsisk Skorina (Skaryna på dagens vitryska) född i Polotsk/Polatsk, som frångick det slaviska bruket att trycka sina skrifter på kyrkslaviska.

De facto blev han en tidig representant för folkspråkets användande i tryckta böcker i Europa. Hans syfte var att stärka det vitryska folkets makt och självtillit mot överheten.

Dock var den polska och katolska majoriteten i landet överlägsen på Skorinas tid; senare lägrade sig den ryska skuggan över folket.

Efter den svåra sovjetiska perioden har nu Lukasjenko axlat rollen som effektiv och grym förtryckare av det fria ordet i Vitryssland.

Hösten 2002 deltog jag i en internationell konferens i Minsk och Polatsk, anordnad för att fira Polatsks 1140-årsjubileum. Långt före Skorinas verksamhet i bland annat Polatsk – som jag var inbjuden att tala om – hade vikingar seglat här förbi och även lämnat märken efter sig. De kan beskådas på museum i Minsk.

Hela konferensen skedde på ryska, som var det officiella språket. Under besöket träffade jag många kolleger och jag märkte under våra samtal att den vitryska språkfrågan var känslig och otroligt viktig.

Jag fick vid ett tillfälle lite i skymundan av en kollega en knapp, som de vitryska intellektuella hade skapat och spred sinsemellan.

På den stod: Prata med mig på vitryska!

“A traveller can meet a man born in Poland, brought up in the Soviet Union, who now lives in Belarus – and he has never left his village.”

Så skrev Anne Applebaum 1994 i sin bok ”Between East and West. Borderlands of Europe” om situationen i Vitryssland då. Detta yttrande får tjäna som en beskrivning av den svåra och trängda situation som finns än idag. Behovet av och kravet på yttrandefrihet för den vitryska befolkningen är ständigt aktuell och nödvändig att kämpa för – kanske till exempel genom att erbjuda en fristad här i Gävle för en hotad författare?

Margareta Attius Sohlman

Mer läsning

Annons