Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det här är verkligen personligt!

/

Det går inte att säga för många gånger, det är alltid roligt att möta eleverna från Konstskolan i Gävle.
Hur tänker de, vad tänker de på, och hur sätter de allt i ett material?

Annons

Varje gång de har sin slututställning på Konstcentrum säger det någonting om vår samtid.

I år har man valt en lite stöddig titel: Det är personligt. Det är lika vidöppet – en människa, en personlighet – som det är tillspetsat: Privat eller personligt, en välkänd diskussion som hoppat mellan olika parametrar i (samtids)konsten. Sen gick det inte att samla dem under en gemensam tematik, säger ansvarig lärare på Konstskolan Lars-Rune Larsson och Hanna Nordell, ansvarig från Konstcentrum.

Tolv elever är det som avslutar sitt andra år på skolan och de är lika personliga, och olika, som man kan tro. I första rummet blir man socialt mediekompetent på en gång när Julia Gidlöws text tornar upp sig: ”text me when U get here”, ”The Media is the Message”, tänker jag och stannar vid hennes noggranna, detaljerade, ickedigitala porträtt, en fin krock där. Diagonalt i rummet svävar Tommy Pedersens egentillverkade huvor, balaclavor, livsmasker likt tankebubblor ovan en spröd teckning, anonym. På andra sidan försöker Jacob Sjögrens målade figurer fånga det sköra, hans målade händer är fantastiska med ett inre ljus som ger renässansmålerikänsla. Albin Aspgren bygger sina verk i flera skikt, förstärker dem med personliga kommentarer, ”väl valda ord”, eller skriver helt enkelt ”hjälp!” med kalligrafiska tecken. Vi berörs och störs. Mitt i rummet statuerar Bert Linnés stora, blankglaserade, expressiva keramikväsen exempel och lite i samspråk står Sonja Boströms fint mejslade, skröjbrända stengodsporträtt av ”Visslaren”, med personlig mun. Whistleblower? Nja, mer poetiskt ändå. Sofie Notstrands skönt hängda välstrukturerade men närgångna fasader bäddar för Johan Jernqvist fint detaljerade oljemålningar ur historien och före detta tävlingscyklisten Clara Sälls kamp med cykeljhulen (!) i miniatyrform, drabbande är de båda.

I nästa rum hänger de två som kanske känns mest samkörda, Mattias Gunnarsson-Embertsén med sina stora motiv klart anstrukna av tatueringskonstens säregna kraft av illusion, ”Karma is a bitch” skriver han och ser sig som en levande duk med alla de egna tatueringarna. Och så Joakim Edman som griper vid fantasins fot och drar iväg oss in i ritplattans dystopi, vi kan åter låta oss luras men skräcken hänger kvar. Lugnar ner stämningen och tillför skrattet gör Lova Delfin med underbara teckningar, typ ”old school”, illustrativt enkla och så sköna att se! Eller är det hon som luras? Inför Konstskolans konstauktion i onsdags med besök av Gudrun Schyman, till vilkens parti Fi behållningen gick efter ett initiativ av Sanna Edrén, också hon elev på skolan, ritade hon härligt uppkäftiga bilder av Gudrun som ikon, som hon sticker åt mig ett par innan jag går. Det kunde bli partiets valaffisch!

Konst

Konstcentrum

Gävle Konstskola:

Det är personligt:

Albin Aspgren, Sonja Boström, Lova Delfin, Joakim Edman, Julia Gidlöw, Mattias Gunnarsson-Embertsén, Johan Jernqvist, Bert Linné, Sofie Notstrand, Tommy Pedersen, Jacob Sjögren, Clara Säll

10.5 – 1.6

Annons