Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Död eller ”undead”?

/
  • Malmöligan: Clemens Altgård, Lukas Moodysson, Kristian Lundberg, Martti Soutkari & Håkan Sandell. Saknas på bilden gör Per Linde.

Lyrikvännen är Sveriges största tidskrift för poesi. Kristian Lundberg läser – och finner sig själv.

Annons

Lyrikvännen.

Vem skulle idag våga döpa en tidskrift till Lyrikvännen?

Namnet signalerar en slags hjälplös stofiltillvaro och bara det är beundransvärt.

Lyrikvännen.

Namnet kan faktiskt också rymma en politisk implikation genom att man skapar en zon som inte går marknadskrafterna till mötes. Att värna det sårbara som inte går att mäta i kronor eller status.

I det nya numret 4/11 finns det ett spännande tema som rör poetiska konstellationer – både sådana som är väldefinierade som Metamorfosgruppen och Malmöligan – och andra som är betydligt lösare i kanten, som gruppen av språkmaterialister som utkristalliserade sig runt tidskriften OIE.

Den kvinnliga gruppen av poeter som kallade sig Nya Juno och som under en kort tid på nittiotalet gjorde gemensamma uppläsningar och till slut presenterades i bokform, ges nu utrymme genom poeten Anna Ståbi – och det är en spännande läsning, speciellt när Ståbi skriver om dem inre konflikter som till slut ledde gruppen till en stillsam upplösning.

Clemens Altgård, en gång i tiden försedd med titeln ”demonproducent” samtalar med bokförläggaren Jonas Ellerström, som också var den som gav ut antologin ”Malmöligan” – och det viktigaste som finns att sammanfatta med just Malmöligan gör Altgård genom att citera Friedrich Kittler, som i ”Arvet efter Dracula” i Maskinskrifter har skrivit om hur litteraturen under teknologins betingelser försvinner ”in i den odöd som är dess ändlösa slut.”

Altgård fortsätter:

”Något i den stilen skulle jag också kunna säga om Malmöligan. Den är inte död, möjligtvis undead och slutet är ändlöst.”

Lundaforskaren Paul Tenngart skriver som vanligt initierat och medryckande om Metamorfosgruppen. Det som lyser med sin frånvaro så tydligt och klart att man närapå misstänker att det är medvetet – är frånvaron av texter omkring ”Vesuviusgruppen” som på ett sätt är en länk mellan Metamorfosgruppen och Malmöligan.

Det är annars överhuvudtaget ett välmatat och spännande temanummer, även om avdelningen med exempel från etablerade skrivskolor känns helt meningslöst och inte tillför inte ett uns.

Till varje nummer av Lyrikvännen medföljer också en mindre volym i Ellerströms Lilla Lyrikserie – och den här gången är det en riktig pärla – Mirkka Rekola, det finska språkets mest säregna och kärva poeter. ”En gynnsam plats för hjärtat” innehåller ett urval av hennes tre senaste diktsamlingar, i tolkning av poeten Henrika Ringbom – som också försett boken med ett efterord.

Skaffa den boken.

Det är en av årets viktigaste böcker, vågar jag säga redan nu.

Kristian Lundberg

Annons