Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Dolda designpärlor: Asplunds rådhus

/

Ljuset och luften. Men framför allt funktionen. Det finns många skäl till att arkitekter från hela världen vallfärdar till Gunnar Asplunds rådhustillbyggnad i Göteborg. Nu står det stilbildande huset tomt. Tingsrätten har flyttat ut och en ny framtid väntar.

Annons

Året är 1936 och Gunnar Asplunds tillbyggnad till Göteborgs gamla rådhus börjar äntligen bli färdig.

Fasaden kan avtäckas.

Men triumfen uteblir. Bara ett fåtal gillar husets funkisstil. Det blir kritiserat och utskällt, särskilt i lokalpressen.

Fast historien om Asplunds numera hyllade tillbyggnad börjar mycket tidigare än så.

Redan på 1800-talet blir det uppenbart att Göteborgs rådhus är för litet och 1912 arrangeras en arkitekttävling. Ett år senare är vinnaren klar – en nyutexaminerad arkitekt vid namn Erik Gunnar Asplund.

– Det var en lång process. Asplund levde med rådhuset hela sin karriär. Först som ung och okänd, sedan världsberömd och snart inför döden, säger Mikael Nädele, arkitekt på GAJD arkitekter, som anlitats för att utreda byggnadens framtid.

Tillbyggnaden är genomtänkt i minsta detalj. Varje träslag, varje lampa och minsta handtag. Inget är slumpmässigt.

Den är väl anpassad till den gamla delens klassicistiska stil. Men i huvudsak byggd för uppgiften som tingsrätt. Allt enligt devisen ”form följer funktion”.

Mest välkänd är den stora, breda trappan till andra våningen. Som med sina långa och låga trappsteg tycks omöjlig att skynda uppför.

– Här skulle den åtalade gå långsamt, sida vid sida med sin advokat, säger Mikael Nädele.

Det hela speglar en modern och mer human syn på rättsväsendet.

– Av tradition har domstolsbyggnader varit kraftfulla gentemot den lilla människan. Asplund tog ett steg i den nya andan, säger Mikael Nädele.

Inte minst bygger idén på öppenhet, i tydlig kontrast mot gamla rådhusets slutna korridorer.

– Tillbyggnaden är som ett stort inomhustorg där man kan flanera, säger Mikael Nädele.

Samma anda ska finnas kvar i framtiden, när stadens politiska styre flyttar in. Utmaningen blir att anpassa det byggnadsminnesmärkta huset till dagens krav på säkerhet och tillgänglighet.

– Att byggnaden kan fortsätta som stadshus möjliggör fortsatt öppenhet, säger han.

Mer läsning

Annons