Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Eld upphör i själen

Annons

En av julens absoluta höjdpunkter är att kvällen före julafton bege sig till Staffan och lyssna på julens alla älskade psalmer, framförda som de ska; slippa nymodigheter och fåniga arrangemang. Det har blivit tradition. Att långsamt promenera genom Gävles Prenzlauer Berg, njuta av adventsstakarna i fönstren, julgranarna tända inne i lägenheterna, känna helgfriden sänka sig - bortom hysterisk konsumtion och all skuld som numera häftar vid julen. Varje jul reser jag tillbaka till en lycklig barndom när familjen var intakt – ingen saknades, ingen död stod för dörren – och vardagens slaveri långt borta. Å, vad jag kan längta dessa förgångna dagar!

I år sjöng Metusalemkören, under ledning av Martin Andrén, vackrare än någonsin och Karin Styf-Lundin spelade på silverflöjt. Taket lyfte och änglarna grät. Frid på jorden påbjöds. Stilla natt skulle råda. En ros var utsprungen. Som det ska vara – och är varje år. Lägg till Marianne Eriksson smått teatraliska och välbalanserade stämma när hon delade ut välsignelsen; det var bara att rysa av välbehag.

Återvände uppfylld hem efter konserten, hjärtat varmt och mjukt. Då började bomberna och raketerna falla över Gaza. En dryg timme av eld upphör på jorden och i själen var över.

Lasse Ekstrand

Mer läsning

Annons