Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En svart dag på mässan

/
  • I ett av få lugna hörn på bokmässan. En läsare umgås med en berättelse. Teckningar Gunnar Svensson
  • Lotta Lotass och Staffan Söderblom i en diskussion om litteraturens innersta väsen.Teckningar: Gunnar Svensson

Fredagen var en svart märkesdag på bokmässan.

Annons

Den svensk-eritreanske journalisten Dawit Isaak har suttit fängslad i Eritrea i tio år utan rättegång eller officiella anklagelser.

Det uppmärksammades på flera sätt på Bokmässan, med seminarier, upprop och manifestationer.

I ett stilla hörn började ett möte som för många såg ut som nördarnas julafton

Författaren Lotta Lotass skulle samtala med författaren Staffan Söderblom om en bok som kom ut 1951.

Det blev ett av bokmässans bästa seminarier någonsin.

På fyra minuter var de samtalande djupt inne litteraturens innersta frågor.

Kan författaren ha kontroll över sitt verk?

– Texten vet alltid mer än sin författare och det är egentligen enda skälet till att skriva, sa Staffan Söderblom. Genom texten blir en ny erfarenhet synlig och tillgänglig.

Vilket behov har en författare av sin läsare?

– I till exempel Hjalmar Söderbergs fall inget alls, menade Söderblom. Han skapar slutna världar.

– Till skillnad från till exempel Stig Dagerman, genmälde Lotass. Dagerman behövde alltid dialogen med en medmänniska.

Vad är det för skillnad på ett geni och en talang?

– Ett geni som Strindberg öser ur en stor källa. Det innebär oundvikligen att han också skriver en massa strunt. Talangen är en källa som kan vara grund och lätt uttömd. Den kan behöva rundlig tid för att fyllas på. Å andra sidan är vattnet ofta glasklart.

Lotta Lotass sitter i Svenska Akademien. Staffan Söderblom borde snarast få en plats där.

Under mässan presenterades också en helt ny litteraturhistoria, ”Världens litteraturer” (Studentlitteratur). Det är det första svenska försöket att skriva en icke eurocentrisk historia om berättandets konster. Projektet har pågått under många år och fått stor energi av de postkoloniala teorierna. Men redaktörens Margareta Peterssons rapport om arbetet var tankeväckande:

– Det var svårt att hitta författare som ville medverka i projektet. Det finns så få litteraturforskare som har överblick. Många vet väldigt mycket, men om en ytterst liten tårtbit.

”Världens litteraturer” börjar med palmblad och slutar med hypertext. Den är givetvis kopplad till en webbplats. I vart och vartannat mässhörn är diskussionen om webben, e-boken, virtualiteten, närvarande.

Ångesten över framtiden för den tryckta boken, tidskriften och inte minst dagstidningen känns, helt konkret, i luften.

Mer läsning

Annons