Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Enkelt om svåra ting

/

Läser sociologen Zygmunt Baumans till svenska senast översatta bok: ”Collateral Damage”. (Förlaget har dock behållit den engelska titeln, fråga mig inte varför.)

Annons

Läser allt jag kommer över av den alltid lika stimulerande, nu 87-årige, Bauman som tillhör den exklusiva krets av samhällsvetare som kan skriva, sitter inne med en litterär begåvning.

Skriver så vanligt folk kan läsa. Enkelt om svåra ting.

Annars brukar inte akademiker kunna skriva. Skulle stilpoäng delas ut blev det inte många som finge godkänt.

Ännu värre när anglicismer blandas in i de osköna texterna. Tar mig ofta för pannan när jag läser kolleger. Bristande språkkänsla, för att uttrycka det milt.

Baumans essäer i denna bok kretsar omkring en senmodernitet som präglas av ovisshet och osäkerhet. Människorna vet inte vad som ska hända, hela tiden går man runt och väntar på katastrofen eller olyckan.

Ödet kan inte påverkas, det slår blint. Anländer i form av kärnkraftsolyckor, tsunamivågor eller fabriksnedläggelser.

I vår egen, cesiumbefläckade, trakt bevittnar vi gång på gång hur människor överrumplas och står rådvilla och hjälplösa. Senast Läkerol. Dessförinnan Stora Enso i Norrsundet. För att bara ta två exempel.

Next to go Gevalia.

Från där jag bor kan jag se fabriken och känna kaffedoften. Långtradare med skyltning från Poland och Litauen. Chaufförerna – förmodligen med F-skattsedel och skitlön – övernattar i bilarna. (Varför gör inte Transport något?)

Bara en tidsfråga, enligt en initierad, innan Gevalia drar från Den sjunkande staden.

Och människorna kan inte göra något. Bara hoppas. Eller bita ihop i väntan på dråpslaget.

Socialt skapade olyckor uppfattas som naturliga och inget att göra åt.

Samhällstillståndet blir ångestladdat, förlamande.

Läs Bauman!

Lasse Ekstrand

Mer läsning

Annons