Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Esther Yoo lockade fram tårar

/

Camilla Dal hyllar Gävle symfoniorkesters säsongsavslutning.

Annons

Tonsättaren Matthew Peterson, född i USA, verksam i Sverige, ville skriva musik full av liv och lät sig inspireras av en mångbottnad text om natur och ord ur Gamla Testamentet, Jesaja 55: 10-12. Det blev så bra att han vann Uppsala Tonsättartävling förra året. Och visst strömmar naturens uppvaknande energier ur detta attraktivt vibrerande, smått minimalistiska verk.

Det visade sig vara ett luftigt gäckande bygge av reflexer, kraftfulla sicksacklinjer, böljande dynamik och flackande fasetter, liksom av atmosfäriska ljusmoln i ständig valörförändring, ekon, stämmor som famnade varandra och stor, fysiskt bultande rytm.

Steget till Brahms violinkonsert i händerna på Esther Yoo var kortare än man kunde tro. Hon spelar på en Stradivarius från 1704, "Prince Obolensky", klangen hon lockade fram var rik och varm, mättad av känsla.

Detta ofta spelade verk har sina risker. Det blir lätt uppvisning av det hela, vilket jag varit med om, men Esther Yoo spelade med en förbluffande mognad, vilket inte minst visade sig i solokadensens inledningsvis grova, föga insmickrande linjeföring och fokus som på en inre röst.

Det är inte ofta jag får kårar efter ryggraden och tårar i ögonvrån, men nu var det som om Esther Yoo spelade på strängar också i mitt inre och musiken blev en ren själslig angelägenhet, en resa in i en förtrollad minnenas trädgård.

Adagiot, nedtonat och kammarmusikaliskt med oboen i täten, fördjupade drömkänslan och drog ner tempot före den rytmiska finalen med dess snygga tema och pådrivande eldighet. De stående ovationerna var välförtjänta efter denna sista pik på en över lag högkvalitativ säsong.

Vi fick också höra Paganinis Caprice nr 2, ett lika lustigt som virtuost infall, fullt av ekvilibristiska dubbelgrepp.

Bara tanken på Brahms femtio minuter långa serenad kändes mastig sen, men dirigent och orkester tog väl vara på verkets oceaniska kvaliteter och komplexa rörelser mellan yta och djup, med avbrott för menuetten, stram under fagottens regim.

Mer läsning

Annons