Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ett avslappnat förhållande till originalet

/

Annons

Det kan finnas något väldigt uppfriskande att ta gamla kanoniserade och sönderkörda verk och ge dem en fräsch spinn eller sätta dem i ett nytt sammanhang oavsett om det gäller teater, film, musikaler eller böcker. Det kan då visa sig att förmodat daterade alster fortfarande har något att säga oss. Men återupplivningsförsöken är en balansakt som, lika gärna som en lyckad modernisering, kan bli ett magplask som vanhelgar originalet.

123 Schtunk är en teatergrupp från Göteborg som, kan man säga, specialiserat sig på att arbeta om gamla klassiker i nya tappningar. Förutom August Strindbergs Hemsöborna har man även tagit sig an flera av William Shakespeares mest kända verk. De verkar inom en tradition kallad commedia dell’arte som uppstod i Italien under mitten av 1500-talet, ett slags föregångare till dagens moderna lustspel.

Skärgårdsberättelsen Hemsöborna skrevs först av Strindberg som en roman 1887 och dramatiserade den två år senare. Den har sedan åtskilliga gånger dramatiserats för teater, tv och till och med opera.

Hemsöborna är ju just ett sådant kanoniserat verk och dessutom skapat av ett nationalhelgon som Strindberg vilket gör 123 Schtunks egna tolkning av romanen till ett riskfyllt projekt. Där får man väl se teatergruppens val att ge sig an Shakespeare och Strindbergs mest älskade verk som modigt.

Men här löser man det med att ha ett väldigt avslappnat förhållande till originalet samt tillåta en stor mängd interaktion med publiken pjäsen igenom. Med en slags metahumor refererar man flera gånger till verket, konstformen och Strindberg själv (bland annat får man in en poäng om hans stereotypa kvinnoroller). Berättelsen är ett skelett som man själv ger kött och hud till.

Det är till stor komisk effekt som man interagerar med både publik och scenteknikern Thomas Påhlsson. Lyhört och kvickt improviserar man fram vad som helst som dyker upp i situationerna under pjäsens gång och det bjuds på både dans och sång mellan skratten. Ibland blir det en aning farsartat men på flera ställen väver man intelligent in dagsaktuella händelser i berättelsen som till exempel Sverigedemokraternas järnrörseskapader och Findus hästköttsskandal.

Alla tre skådespelarna agerar maskerade till clowner under pjäserna och Lasse Beischer river ner allra mest skratt och applåder i sin tolkning av värmlänningen Carlsson. Kanske är de som bäst, och roligast, när de kommunicerar med publiken på ett sätt som ibland angränsar till en ståuppshow. I partierna när de följer berättelsen mer troget så känns det mer som platt buskis.

Så av Hemsöborna som roman eller pjäs lär vi oss inte så mycket nytt däremot får vi oss ett gott skratt av 123 Schtunk när de gör allt annat än att försöka få handlingen att gå framåt.

Mer läsning

Annons