Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Farliga förslag om symfonikerna

Is i magen. Det är vad jag önskar att Gävles kulturpolitiker och -tjänstemän skaffar sig från och med nu.

Annons

I går offentliggjordes möjliga besparingar för Gävles kultur- och fritidssektor (se sidorna 4–5 )

Den nya kulturchefen Kajsa Ravin har lämnat över skarpt osthyvlade förslag.

Värst är det för Gävle Symfoniorkester. Dryga tre miljoner minus (utslaget över fyra år) skulle innebära en helt ny situation och ett helt nytt uppdrag.

Eftersom de statliga insatserna är länkade till de kommunala, kommer symfoniorkesterns ekonomi att rasa mycket snabbt. Gävleorkesterns 52-mannastyrka krymper på fyra år till en kammarorkester med en smalare repertoar – och en skörare publikrelation. Och frågan som omedelbart följer är: Vill staten över huvud taget vara med och stödja en kammarorkester i Gävle? Det finns redan sådana i grannlänen– både i Uppsala och Dalarna.

I går kunde man här på sidan läsa min intervju med Kajsa Ravin om hennes första 100 dagar i Gävle. Bland annat framhöll hon att Gävleborna borde vara stoltare över stadens kulturliv. Det skriver jag gärna under på. Särskilt institutionerna har givit Gävle ett gott rykte ute i landet. Det senaste decenniet har Gävlesymfonikerna i Konserthuset tagit plats intill Folkteatern och länsmuseet (som båda har landstinget som huvudman) som kvalitetssäkrade varumärken för Gävle.

Att kulturlivet är avgörande för en stads attraktionskraft är ju vid det här laget allmänt känt och accepterat. Liksom att kultursektorn bygger värden i ett samhälle som faktiskt ingen annan kan bygga. Jag tror att Kajsa Ravin är en av de som kan väldigt mycket om kulturstrategier à la Sacco, Philippe Kern, Florida med flera. De har alla matematiska modeller för hur beroendet mellan kultur och ekonomi ser ut. Jag hoppas att hon hinner förmedla de kunskaperna till politikerna före den 18 april, då nämnden har möte. Då kommer nog fler att förstå att det här är ett kortsynt, paniskt och faktiskt kostsamt förslag. Gävle är en välmående kommun, just nu med en inflyttning och en tillväxt som andra kommuner bara kan avundas. Varför äventyra detta?

Besparingen kommer också under sämsta tänkbara omständigheter. Just nu håller landstinget på att bygga upp sin första kulturplan. Den bygger på samspel mellan stat, landsting och kommuner. Honnörsorden är kvalitet och samarbete. Att i det här skedet göra drastiska ingrepp i kulturens infrastruktur är att signalera att man inte är en part att räkna med.

Kanske är det så att den nya kulturchefen var tvungen att ta ett sparbeting som den föregående kulturchefen vägrade acceptera. Kanske var det så att osthyveln så att säga ingick i kontraktet. Det lär vi nog aldrig få veta. Men en sak vet vi: det är ett farligt scenario Kajsa Ravin skissar på. Gävle har genomgått många hätska strider om kultursatsningar genom åren och vulgärdebatter om kulturens vara eller icke vara lever alldeles under retorikens fernissa.

Den som börjar skära i orkesterns 52-mannastyrka har slagit in på en väg som bara kan gå åt ett håll, nämligen neråt. Snittet för en svensk kammarorkester ligger på ungefär 30 medlemmar.

Det finns exempel på orkestrar som har bara 15 musiker i sin fasta ensemble. Och som spelar utan dirigent. Här finns således mycket för en osthyvel att göra.

En annan replik i intervjun i gårdagens GD var ”Gävle är motorn i Gävleborgs kulturella utveckling.”

Det var sant när samtalet ägde rum.

I dag tvivlar jag.

Mer läsning

Annons