Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fattaru vilka rejäla ord!

Annons

Att gamla ord dör och nya föds är ett fenomen, som är intressant att iaktta. Samhällsförändringar och trender speglas i vårt ordval. Språkmodet spelar en viktig roll och det medför, att en ”panschis” som jag får svårt att hänga med, när nya schyssta ungdomsord ständigt dyker upp. Det tillkommer för mig mer eller mindre obegripliga ord, som inte än gjort entré i ordlistor och ordböcker. Som tur är har jag barn och barnbarn, som kan tala om betydelserna för den gamle. Det går också att slå upp dem på nätet efter ett tag.

Modeorden växlar. För närvarande är ”ordentlig” och framför allt ”rejäl” inne: ”Det blåser ordentligt. Rejäla oväder, rejäla framsteg, rejäla skador” och så vidare. Ordet album har fått en ny betydelse och används om cd- och dvd-inspelningar men bara inom pop- och rockvärlden. Sångare och underhållare inom den och nöjesindustrin är ”artister”. ”Det är det som är grejen”.”Finanssmälta” (ekonomiskt sammanbrott), ”burkini” (baddräkt med långa ärmar och ben), ”splatterfilm (blodig skräckfilm).

Förstärkande ord är grymt, sjukt och fruktansvärt. ”Det var grymt, sjukt eller fruktansvärt roligt på partyt. Det var fett med folk där” (mycket folk).

Relativt nya ord ifråga om familjelivet är plastföräldrar: plast- eller plastmamma och bonusbarn. Curlingföräldrar och curla för barnen innebär, att man beskyddar och underlättar för barnen, man curlar, sopar rent framför dem som i curling, så att de glider friktionsfritt genom tillvaron.Dissa betyder förkasta eller förakta något, blåst är lurad, svulla (vräka i sig mat), vara på tårna (vara på alerten), softa (koppla av, slappa till exempel framför TV:n. Yngre journalister använder alltfler slangord och tar för givet, att alla läsare förstår dem.

Utfyllnadsorden växlar. ”Typ” verkar vara på retur och min ungdoms språkliga ovana att avsluta meningarna med ”vettu” eller alltså finns knappast idag. En person i Stig Dagermans skådespel Den yttersta dagen från 1952 kallas ”Lixom” därför att han avslutar varje mening med liksom. Så är det fortfarande efter 59 år, speciellt i ungdomsspråket. Andra exempel: va´, åssådär, åsåntdärnt, då, å såna saker, å liknande, fattaru.

En annan iakttagelse är att av två ord med samma eller liknande betydelse slår det ena ut det andra. Okunskap är mycket vanligare än okunnighet. Innan har tagit över från före. Tidigare sa och skrev man ”Före matchen” men ”Innan matchen började”. Nu är det till exempel ”Innan matchen, innan jul, en mil innan Gävle” och så vidare. Födsel är mycket vanligare än födelse. Tänkande eller tanke har blivit ”ett tänk”. Ett säg istället för uttalande är inte lika vanligt än.

Bloggarna har sina modeord, som skapar samhörighets- och gruppkänsla. Om många behandlar samma ämne blir det en ”bloggbävning”. Ett utrop av lycka och dylikt är ”gah” och ”craving” är begär efter något som är ”fab” (fabulöst, fantastiskt). En del ungdomsord är som synes hämtade från engelskan, till exempel det vanliga utropet wow, svordomarna shit och fuck och cool.

Det har uppstått ett internt ”sms-språk” ungdomar emellan. Så här kan det se ut: Hej! Vad gör du?. Det var kul att ses! Puss och kram” blir H! vgd? d va ql å cs pok! Det är väl fiffigt och fantasifullt. Det går dessutom fort att skriva så.

En egendomlighet är, att ja, jo kan heta nej. Någon säger: ”Det har gått bra för laget i vinter” och svaret kan bli. ”Nej, vi har hittat formen och blivit spelskickligare”. Ibland är det svårt att förklara hur ord och uttryck uppstått. ”Han sköt klockrent(?) i stolpen, när han trampade in i slottet”. Det betyder, att han åkte in rakt framför mål mellan tekningspunkterna. Varför ”slottet? Producera i bollsporter betyder att göra mål eller assistera andra spelare.

Att skilja på betydelser kan vara svårt: färre – mindre, risk – chans, jordbävning – jordskalv, mera – flera, mord – avrättning, medvetslös – livlös, halvlek – halvtid, mus – råtta, influensa – förkylning och flera andra förväxlas.

Jag är utled på att höra ”uum”, ”hum” eller hur det ska skrivas, som skjuts in efter ett nyhetsinslag eller en intervju i nyhetssändningarna på TV, innan uppläsaren går till nästa inslag. Det är snarare ett läte än ett ord.

Ett språkligt missfoster är det ofta hörda och lästa ordet ”förnyelsebar”. Det heter ju jämförbar, njutbar, läsbar och så vidare. Alltså förnybar. Att säga ”förnyelsebar” är lika fel som att säga ”jämförelsebar, njutningsbar och läsningsbar. Ett felaktigt uttal bland många är ”anrika” uran med långt a. Vi uttalar ju inte anse, anmäla, anta och så vidare på det sättet. Verbet anrika har inget med adjektivet anrik att göra.

Ja, så här kan man reagera som före detta, kanske petig, svensklärare. En god vän till mig sa, då vi diskuterade språkriktighet: ”Dej vågar väl ingen skriva brev till!” Som tur är vågar i alla fall rätt många göra det.

Jan Sterner

Mer läsning

Annons