Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Final för svensk Viola-festival

/
  • Bill Viola spelade in scenerna till ”Tristan och Isolde” i en offentlig simbassäng i Los Angeles och i den kaliforniska öknen.

Den svenska Bill Viola-sommaren kulminerar på Östersjöfestivalen i Stockholm. Det fyra timmar långa videoverket till Wagners ”Tristan och Isolde” är den amerikanske videokonstnärens viktigaste.

Annons

– Vi ska inte gömma våra känslor eller idéer, de är en del av våra livsfält, de livsfält som håller oss levande, säger Bill Viola.

Under en kort intervju som denna framstår den amerikanska videokonstens nestor som en lättsam för att inte säga lekfull person trots sin djupt allvarliga videokonst om livet, döden och kosmos.

Vid sin sida har han sin samarbetspartner sedan drygt 30 år, Kira Perov, och när de ser några svanar flygstarta i ultrarapid över Djurgårdskanalen gör de båda utfall efter kameran.

– Tillfälligheter är viktiga, det gäller bara att se dem, säger Bill Viola senare och förklarar hur ett plötsligt skyfall hemma på Long Beach i Kalifornien gav honom några av de viktigaste och vackraste bilderna till ”Tristan och Isolde” redan innan han börjat jobba med verket. Han filmade bara för att prova sin nya kamera och räddade den under jackan.

– De flesta hade nog bara torkat vattendropparna från linsen och raderat filmen, även jag hade kunnat göra det.

Östersjöfestivalen invigdes i går kväll med hans videoverk till Wagners ”Tristan och Isolde”, tillsammans med operan ett fyratimmars allkonstverk som sedan urpremiären 2005 turnerar bland operahusen runt om i världen.

Den emotionella kraften i Wagners opera är enorm. Även Bill Violas konst, som talar till det undermedvetna snarare än det rationella, framkallar ofta starka känslor, inte minst detta hans allra längsta videoverk. Esa-Pekka Salonen, som satte igång hela projektet, har vittnat om reaktionerna hos publiken.

– Vissa pallar inte de djupa psykologiska effekterna, det har att göra med Bill Violas sätt att använda symbolvärden, sa Esa-Pekka Salonen i våras.

Ambitionen var aldrig att kommentera Wagners opera, berättar Viola vars film regisserades av operaregissören Peter Sellars.

Viola tycker att de två verken existerar sida vid sida samtidigt som han på djupet sympatiserar med Wagners uttryck och med en opera som, enligt Viola ”når en tidlös plats där vi alla existerar”.

– Wagner gör ingenting light, han gör saker som går bortom det rationella tänkandet, hans verk går väldigt djupt in i hjärtat och själen, det når platser som vi inte riktigt förstår själva och som är det mest essentiella hos en mänsklig varelse.

Vattnet är Violas element och med sin alldeles speciella slow motion-teknik skildrar han Tristan och Isoldes förälskelse som en färd ner under vattenytan där en immateriell värld uppenbarar sig.

Just nu jobbar han på ett nytt verk om hägringar, även dessa ett slags vatten, som ska visas någonstans i USA.

Men mer än så får han inte säga.

Tillfälligheter är viktiga, det gäller bara att se dem.

Mer läsning

Annons