Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Företagsklimatet och Gävleborna

Annons

En landsomfattande undersökning avslöjar och det känns som man har läst det hundra gånger förut: företagsklimatet i Gävle är ett av de allra sämsta i landet.

Jämfört med den föregående klimatundersökningen så har det blivit ännu sämre. Prognosen är dyster om inte något drastiskt händer: vi är på väg mot rena frostnatten, trenden är nedåtgående. Och det i spåren av Ericssons och andra sysselsättningsmaskiners uttåg, när det akut och mer än någonsin behövs ett växande företagande.

Svenska Arbetsgivarföreningens, förlåt: Svenskt Näringslivs, lokale chef efterlyser ännu en gång, det låter som en gammal tjatig skiva som spelas upp i repris, större förståelse hos kommunala politiker och byråkrater för företagandets villkor.

Sådan ”förståelse”, när den har praktiserats, har lett till skattebelastande projekt som det där ute på Norrlandet, när japaner skulle bygga färdigmonterade hus för export, och liknande köpa grisen i säcken-projekt, alla under desperationens stjärna. Enkom för att visa att man gör något från kommunalt håll.

I Sandviken, som förvisso och föga oväntat också hamnar långt ned på klimatlistan, har vi kolossen Sandbacka Park som står och stampar. Medan kommunpolitikerna, symtomatiskt och avslöjande, ängsligt tittar bort mot Sandvik och spekulerar i hur mycket arbetskraft koncernen behöver.

Ibland ryktas det om nya storföretag som ska komma och erbjuda ett alternativ till Verket, men det stannar vid lösa rykten. Kanske blott vilda förhoppningar. Vi kanske måste söka i en annan riktning för att förstå detta med det omtalade, usla klimatet. Den beska sanningen är nog den att Gävlebor vill inte bli företagare, förutom ett försumbart litet antal grävmaskinister och hantverkare.

Och så förstås hon, Camilla Westman, som nu bygger restaurang på Gavleåns vatten och hjälper (!) oss andra tröghuvuden att äntligen ta första steget mot ett Gävles Nyhavn, något som borde ha skett för länge sedan. Och henne lär vi inte kunna klona. Eller en sådan som den framlidne Sören Thyr.

Gävlebor vill vara anställda, helst livstidsanställda. ”Entreprenörsanda”, den sena tidens mantra, saknas. Det visar sig utomordentligt tydligt vid företagsnedläggningar, typ Stora Ensos i Norrsundet. Inte kommer det något småföretagande ut av detta, inga befriade jublande fabrikssjälar, endast gråt och tandagnisslan över förlorade jobb.

Det forskare har kallat ”inlärd hjälplöshet” slår till och förlamar. Det ropas på frälsare och jobbpaket. Man tror inte sig själv om något. Pjäsen Jävla finnar! speglade en slavisk underdånighet som nästan gjorde ont när man beskådade det.

Kanske borde man helt avskaffa det metafysiskt klingande begreppet ”företagsklimat”. Det låter ju som om det är något utanför människorna och deras påverkan. Men det är ju inne i samma människor vi bör söka, efter kreativitet och frimodighet. Då skyms blicken, i denna regions fall, genast av grått töcken och dimma, skam att säga…

Lasse Ekstrand

Mer läsning

Annons