Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Främste radiohistorikern lärde sig Moberg i Gävle

BOK: Hans Lindblad skriver om radiohistorikern Göran Elgemyrs uppväxt i Gävle med anledning av en ny bok.

Annons

Göran Elgemyr är landets främste radiohistoriker. I år har han givit ut ”Vilhelm Moberg och radion. Dramatikern och den obekväme sanningssägaren”. I förordet berättar han om Moberg som tidig läsupplevelse, när han flera dagar i rad cyklade till Stadsbiblioteket i Gävle, då inrymt i Sjömanskyrkan. ”Det började med Knut Toring-romanerna. Jag sträckläste dem.” Läslusten uppmuntrades av Elgemyrs svensklärare Lisa Söderberg.

Han hade som 13-åring kommit till Gävle med familjen 1952 och flyttade senare till Stockholm. I Gävle fick Elgemyrsitt teaterintresse men såg också sociala klyftor.

Radiohistorikern Göran Elgemyr kom till Gävle i tonåren. Foto: TT

Den legendariske teaterprofilen Per Lindberg blev 1929 radioteaterns förste chef. Innan han tillträtt skrev han till 31-årige Moberg att radion hade ett ”kännbart behov” av svenska folkpjäser. Mobergs allmogedramer hade fångat Lindbergs intresse. Med radio kunde teater nå långt bredare publik än tidigare.

Moberg nappade på erbjudandet och fick snabbt sin radiodebut med ”Marknadsafton” om den snåle hemmansägaren Magnis äktenskapsbekymmer. Pjäsen kom genom åren att sättas upp flera gånger.

Pjäser för scen kan inte utan vidare föras över till radio som helt bygger på örat. Lyssnarna kunde inte skilja på många röster, helst bara tre manliga och två kvinnliga. I början sändes allt direkt, inspelningar kom först en bit in på 30-talet. Moberg anpassade flera av sina verk. Lindberg bad honom göra en radioversion av klassiska ”Värmlänningarna”, med Gösta Ekman som Erik.

Läs mer: Fler recensioner av facklitteratur finns att läsa här

Läs mer: Klas Östergren i topp när vi listar favoritböcker juli-september

Moberg fortsatte att efterfrågas under följande radiochefer som Carl Anders Dymling, Hjalmar Gullberg och Herbert Grevenius. Helga i Mobergs ”Hustrun” 1931 väckte uppståndelse. Programrådet noterade ”skräckscener, vars realism framhävts av de utförande skådespelarna” och menade att pjäsen borde ha sänts en annan dag än söndag.

Författaren Vilhelm Mobergs relation till radion utforskas i ny bok.

Mobergs favoritregissör var Alf Sjöberg. I flera av pjäserna var Moberg själv berättare. Ibland fick andra göra radiosynopsis för verk av Moberg. ”Soldat med brutet gevär” gavs i radioversion året före Mobergs död 1972. Recensioner redan på 30-talet menade att Moberg givit Sverige radiodramatik av hög klass.

I årtionden avstod radion från att göra program om kontroversiella frågor. Nyheterna i radion sköttes helt av TT. I dess arkiv fann Elgemyr ett hemligt avtal om att TT inte fick offentliggöra känsliga utländska telegram utan tillstånd från UD. Moberg protesterade i brev till chefer inom Radiotjänst mot att radion under krigsåren förteg tyska övergrepp i Norge och Danmark. Moberg var medarbetare i starkt antinazistiska Handelstidningen och Eskilstuna-Kuriren.

Av den förre brittiske pressattachén Peter Tennant fick Elgemyr en lista som visade att hans egen mattelärare i Gävle var organiserad nazist.

Moberg attackerade på 50-talet den ”rättsröta” han såg i en rad skandaler, däribland Haijbyaffären med starka kopplingar till hovet. Elgemyr konstaterar att hos radion fanns skyggheten och räddhågan kvar. Han återger den intervju Lennart Hyland gjorde med Moberg vid dennes återkomst från USA till Bromma 1953. Intervjun skars ned, så att rättsfrågorna försvann. Den hetlevrade Moberg drev sedan kampanj om hur han ”blev censurerad i radioekot”.

Moberg gav ut sin stridsskrift ”Komplotterna” och krävde i brev till radiochefen Olof Rydbeck att få läsa upp delar av den i etern. Han fick nej. I stället ordnade Rydbeck en radiodebatt om rättssäkerhet, dock utan Moberg.

1957 arrangerade Folkpartiets ungdomsförbund en diskussion om ”Frihet i etern”. Det var första gången radio- och TV-monopolet ifrågasattes offentligt. För fortsatt monopol argumenterade Olof Rydbeck och Dagens Nyheters chefredaktör Herbert Tingsten. Mot dem stod Vilhelm Moberg och pingströrelsens Lewi Pethrus. Moberg ville ge samma rätt för det talade ordet, genom etern, som för det skrivna, genom trycksvärta. Debatten fick stort genomslag, främst som framgång för Moberg.

Göran Elgemyr har dominerat som svensk radiohistoriker, med rader av böcker och uppsatser om radions utveckling. Han anställdes vid Sveriges radio 1971 och kom att producera många historieprogram. Det han startade ganska ensam har växt. 1993 bildades stiftelsen Etermedierna i Sverige, där han ingått i ledningen för ett 40-tal forskare.

Han har också forskat om Norden under andra världskriget, främst underrättelsetjänst, motståndsrörelser och spioner. Av den förre brittiske pressattachén Peter Tennant fick Elgemyr en lista som visade att hans egen mattelärare i Gävle var organiserad nazist. Elgemyr och ambassadör Sven Fredrik Hedin väckte internationell uppståndelse med forskning om Sveriges köp av nazistguld stulet från judar. De belönades 1997 för att ur ”arkivschakten grävt fram en skammens lönngång i svensk historia”. Elgemyr blev 2015 hedersdoktor vid Stockholms universitet.

*

LITTERATUR

Göran Elgemyr

"Vilhelm Moberg och radion – dramatikern och den obekväme sanningssägaren”

(Carlssons förlag)

Mer läsning

Annons