Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fritt fall genom DN

Svält, kultur och karuseller. Författaren Viveka Sjögren läser en dagstidning och får svårt att andas.

Annons

Förstasidan på DN häromdagen: ett utmärglat barn med den där blicken som utmärglade barn får; stor, bedjande, förbryllad. Nästa sida, på högersidan en helsidesannons: ett välmående barn, något år yngre, trots det förmodligen tyngre än det första. Trätt kring den mulliga handleden sitter ett band från nöjesparken Liseberg. Ett åkband. Under annonsen texten: ”Enjoy the ride”. Det blir lite svårt att andas ett tag. Jag läser vidare om förhållandena på Afrikas horn; om flyktinglägret Dadaab där fyra gånger fler än det tänkta antalet nittio tusen trängs och det dagligen strömmar till fler som inte ens kommer in. Samtidigt byggs en tillfällig stad för ett internationellt scoutmöte i Skåne. Åttio tusen scouter ska det rymma, och där ska finnas apotek, bank, affärer, avloppssystem, el … en komplett miniatyrstad som sedan ska rivas. På Insidan, samma tidning: ett stort reportage om hur kulturen kan få oss att må bra. Kultur aktiverar hjärnan och fungerar som medicin, enligt dansterapeut och forskare Eva Bojner Horwitz, som skrivit en bok i ämnet. Man kan mot en tabell kolla om man behöver konsumera lite kultur, och vilken form som skulle passa bäst. Laga och äta mat passar till exempel bra om man har tappat lusten. I svåra situationer kan det vara bra att måla. Simma, bra om man känner sig sliten. Trodde kanske simning sorterar in under sport … men förstår ju vad hon är ute efter. Välbefinnandet. Sidan fem, nästa helsidesannons: En uppbruten fortune cookie med en lapp som säger: ”sträva efter ingenting”. Ett tips som ständigt dyker upp i självhjälpsböcker; att man ska frigöra sig från förväntningar och krav, leva i nuet, yoga på morgonen och nypressa apelsinerna till frukost. Vårda sig. Och lära sig andas medvetet. Ja, det skulle kanske behövas, för det blir lite svårt att andas ibland. Som i nerförsbackarna i en berg-och dalbana svårt att dra in luft i lungorna. Vi lever i en del av världen där vi betalar pengar för att åka fritt fall och känna att vi lever. Där matlagning och ätande kallas kultur. Där vi har tillgång till teater, film, konst, litteratur. Där åttio tusen scouter får en stad byggd åt sig. Och det måste ju få vara så. Också. Vi måste få njuta av åkturen så länge den varar. Intalar jag mig. Och kultur kan rädda liv. Lars Linder skriver i DN om hur han satt vid sin sons sjuksäng och högläste honom tillbaka in i livet. Men jag skulle vilja byta ut den där fortune cookie-texten till ”sträva efter allt” så att också Shukri, den lilla flickan från förstasidan med den stora blicken, kan få välbefinna sig. Först då tror jag att det kommer att kännas lättare att andas. Under tiden sätter jag in en slant på ett av nödkontona och fortsätter skriva.

Viveka Sjögren

Mer läsning

Annons