Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gävle på Agnes tid

/
  • På Agnes tid var Gävles självkänsla större, säger historikern Arne Øvrelid.
  • Familjen von Krusenstjerna flyttade in i ett hus som låg i utkanten av staden, men som stack ut genom sin arkitektur. (Längst bort i bilden).
  • Utställningarna år 1901 var tänkta att sätta Gävle på den tidens karta.
  • Wilhelm Ernst von Krusenstjerna som var chef för regementet 1902-1909.

En blåsig vinterdag 1902 steg familjen von Krusenstjerna av tåget vid Gävle station. De såg ut mot de breda, kalla gatorna. Var detta världens ände? Agnes von Krusenstjerna skildrade Gävle med barnets blick. Men vad var det hon såg? Och vad var det hon inte såg? Hur tedde sig Gävle i början av förra seklet? Historikern Arne Øvrelid berättar.

Annons

– Vid förra sekelskiftet var Gävle en stad med mycket större självkänsla än den som finns i dag, säger historikern Arne Øvrelid, lärare på Vasaskolan i Gävle.

– Gävle var en stor och imponerande stad. Hamnen var en av Sveriges viktigaste. Här fanns teater, esplanader, påkostade hus.

Men Gävle var också porten till något annat, för familjen ännu okänt: Norrland.

Agnes von Krusenstjerna skildrar i romanen ”Fattigadel”  hur hästskjutsen tar familj och packning från stationen till det stora huset vid Staketgatans början.

De kommer för att fadern, överste Ernst von Krusenstjerna, har fått i uppdrag att leda bygget av det nya regementet. Att bli regementsstad är en stor statushöjning för Gävle.

Familjen är alltså redan omtalad som stadens absoluta elit när de far genom alléerna. Människor vänder sig efter ekipaget. Modern är känd som syster till landshövdingen på slottet. Krusenstjernas skiljer sig, redan från början, från mängden.

Att den lilla flickan, Agnes, ska växa upp och bli författare anar förstås ingen. Inte heller att intrycken från Gävle ska utgöra grunden i flera av hennes romaner.

År 1902 är Gävleandan präglad av tillförsikt. Stadsidentiteten har just fått ny energi av läroverksadjunkten Oscar Fyhrvalls bok ”Bidrag till Gefle stads historia och beskrifning” som kommit ut året före.

Fyhrvall lyckades där bevisa att staden var minst 100 år äldre än vad man tidigare trott. Han kunde hänvisa till dokument från 1413.

Lika viktig för självkänslan har lantbruks-, industri- och slöjdutställningen varit. Under 1901 tog den över de norra stadsdelarna och drog mängder av viktiga besökare till staden.

– De här utställningarna var ett tidigt sätt att marknadsföra städerna, säger Arne Øvrelid. Det trycktes upp skrifter och kartor och många gäster passade på att besöka till exempel Bönan eller Engesberg.

– Redan på utställningskartan ser man hur starkt klassamhället präglar staden, påpekar han. Där finns två restauranger utmärkta. Den för första klassens besökare i en ståtlig byggnad centalt på utställningsområdet. Andra klassen hänvisas till ett undanskymt kyffe.

Gävle var en obönhörligt socialt skiktad stad.

– På Öster, Brynäs och Söder var misären och trångboddheten stor. Tänk dig hundratals utedass, inga grävda avlopp, inget rinnande vatten och mycket stora familjer,

Gävle genomgår en befolkningsexplosion de här åren. 1850 räknade man till 10 000 Gävlebor och 1910  tre gånger så många.

– Det var samma läge i Gävle för 100 år sedan, som vi ser i utvecklingsländerna i dag. Befolkningsökningen beror inte på att det föds fler barn, utan på att dödstalen går ner.

Det var det nya vattenverket i staden som hade pressat ner barnadödligheten i staden.

Behovet av ett vattenverk hade blivit uppenbart efter 1853 års stora koleraepidimi.

Om allt detta visste den lilla Agnes von Krusenstjerna sannolikt inte mycket. Hennes värld, den hon kom att kalla Ramstaden, bestod av de franskinspirerade områdena kring Staketgatan, esplanaderna och Slottet.

Här låg teatern,  ritad med inspiration från Parisoperan, där de resande sällskapen ibland stannade till.

Här låg hennes skola, Själanderska flickskolan, där man svärmade för de uniformsklädda gossarna från Militärskolan och där man ibland kunde lyssna till hornmusiken som spelades i paviljongerna.

Men vad var det hon inte såg och upplevde?

– Det verkar som om Gävles allra starkaste kulturuttryck gick henne förbi, menar Arne Øvrelid: Frikyrkorörelsen, den socialistiska rörelsen, nykterhetsrörelsen. Folkrörelsernas Gävle är inte närvarande i Krusenstjernas böcker.

Men nog hände det att politiken drog in i den ombonade våningen på Staketgatan trots att tunga gardiner, spetsar och snörmakerier gjorde allt för att stänga världen ute.

Ett av de mest dramatiska skedena i det tidiga 1900-talet var när Norge ville gå ur unionen med Sverige. Under en tid var spänningen så stark att många befarade att krig skulle bryta ut. I en sådan konflikt skulle översten von Krusenstjerna sannolikt ha fått en viktig och utsatt post. Lilla Agnes skriver om detta i sin dagbok, oroligt, engagerat.

– Krigshotet avvärjdes faktiskt just i Gävle, berättar Arne Øvrelid. Tyska kejsaren kom med sitt kryssningsfartyg och ankrade i bukten utanför staden. Kung Oscar II och kronprins Gustaf anslöt med tåg från Stockholm. Under deras samtal stod det klart att Tyskland inte hade för avsikt att stödja Sverige i en eventuell konflikt.

Då bytte svenskarna taktik och avblåste krigshotet.  Den som ledde landet genom krisen var nyblivne statsministern, Christian Lundeberg, tillika brukspatron i Forsbacka. Norge fick bli en självständig nation.

Året därpå, 1906, är samme Lundeberg huvudperson i en annan historiskt betydelsefull händelse, nu i egenskap av brukspatron på Mackmyra bruk.

Agnes är tolv fyllda när Mackmyravräkningarna sker. Ett 60-tal arbetare på bruket har bildat en fackförening, vilket bruksledningen inte tolererar. Ett 40-tal familjer vräks från sina bostäder.

Stödet från den svenska fackföreningsrörelsen blir massivt och bruket, med Lundeberg i spetsen, tvingas att backa och acceptera att fackföreningarna kommit för att stanna.

Mackmyra ligger en dryg mil från Gävle, men på ofantligt stort mentalt avstånd från den borgerliga kvinnovärld som Agnes von Krusenstjerna är hänvisad till.

– Överklassens kvinnor levde i en ytterst trång värld. På många vis fick de rollen av uppvisningsobjekt, som en sorts komplement till männen.

Adelskapet förstärkte rollerna. I adliga familjer förväntades kvinnorna ha en gränslös lojalitet till familjen och släkten. 

Adelskapets politiska och ekonomiska innehåll hade försvunnit redan 1866, när Sverige fick tvåkammarriksdag. Då upphörde bandet mellan jordägande och direkt politiskt inflytande.

Upptäcksresande Sven Hedin var den siste som adlades, 1905. Då hade ritualen mist all sin ursprungliga mening.

– I stället vårdade familjerna sina släktminnen, sin historia, sin forna glans. De vände sig, psykologiskt, bakåt, till det förflutna. 

Så var det också i von Krusenstjernas krets, där Agnes dagböcker och brev ofta för  släktbanden på tal, särskilt dem som ledde till skalden Erik Gustaf Geijer.

När översten avslutar sitt regementsbygge år 1909  och går i pension börjar en bister tid för Krusenstjernas. Familjen lämnar den stora våningen vid Staketgatan, säger upp merparten av tjänstefolket och flyttar till en liten lägenhet i Stockholm.

– De genomgick en deklassering, säger Arne Øvrelid. De blev en del av det som samtiden kallade just  –  fattigadeln.

Mer läsning

Annons