Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ge Gävle en stadsarkitekt!

/

Annons

Den 17 september 2012 bemötte jag via insändare Björn Widegrens uttalande i GD 30 augusti, 2012 angående höghusbyggnation i Klockgjutarparken. Han hade retat sig på upprördheten över medborgarnas engagemang runt den planerade byggnationen, vilket utmanade mig i egenskap av parkofil att besvara provokationen. Desto trevligare är det därför att läsa Björns debattinlägg på kultursidorna i GD 27 december, 2012. Ja, ibland är det faktiskt nödvändigt att en av de lokala kändisarna brer ut sig, då de talar med en auktoritet inte förunnat en ordinär medborgare, när det gäller att få gehör hos kultureliten för det lågstatusområde naturkulturmiljön utgör. Den här gången är jag överens med Björn i sakfrågan, Gävle behöver en stadsarkitekt. Jag ställer dessutom upp på hans förslag rörande stadsbyggnad och arkitektur, han nämner till och med parker visserligen med ett enda ord som därför behöver utvecklas, innan den föreslagna stadsplaneringen blir verklighet. Planeringsförslaget rymmer eliminering av flera parker, förutom redan taget beslut för Klockgjutarparken. Alla parker bör förbli orörda då de bildar en mosaik av grönska och utgör sammantaget en estetisk apokalyps som gynnar Gävles attraktionsvärde.

Björn, du nämner gavlarna som Gävles förnämsta fornminne. Fornminnen föreställde jag mig vara något människoskapat men ok, fornminne är en bra metafor för gavlarna. Nu har det förflutit 10 000 år sedan Gavleån startade arbetet med att erodera fram gavlarna, så mycket vatten har passerat Gustavsbro innan namnet Gävle blev verklighet. Gavlarna kan nästan ses från Valls hage, detta fantastiska Arboretum, en park Gävle borde marknadsföra bättre då det inte finns många liknande naturpedagogiska objekt i Sverige. Tyvärr saknas den länge förespråkade gångbron som skall förbinda parken med sjukhuset. Gör du dig sedan besväret Björn att med dina fjädrande spatserstavar ta en tur till Luftvärnsbacken vid Kaserngatan, kan du skåda ännu ett fornminne som heter duga. Gävlebasalten steg upp från jordens inre och trängde horisontellt in i Gävlesandstenen under Jotnisk tid, en tid då det preglaciala Gävle ännu inte nått havsytan. Erosionen har under lång tid slipat basaltkullen och går i dagen vid Luftvärnsbacken. Parken utgör därför en idealisk plats att empiriskt uppleva delar av Gävletraktens geologiska historia. Ta dig sen till kyrkan Björn och följ den asfalterade cykelvägen som löper parallellt med Västra vägen från Millesstatyerna mot kyrkogården, ta av vid den magnifika trädallé du möter och fortsätt in i den. Skyltar förkunnar att du befinner dig i Agnes von Krusenstjernas allé. Denna av lindar dekorerade allé, är vid jämförelse med andra naturkulturminnesobjekt en underskattad kulturbegivenhet, om inte rent av okänd, trots namnsättningen efter en av Gävles kända kulturpersonligheter. Alléer tillhör avdelningen försvinnande naturkulturmiljöer i hela landet. Alléträdens epifyter tillför mångfald i form av lavar, mossor och svampar. Förutsättningen för bevarad mångfald är att det mineralrika grusets stoft får göda epifyterna, så ingen asfalt tack.

Du nämner Ture Edbom en annan av stadens kulturförespråkare. Han har en speciell plats i vår folksjäl och har därför fått ge namn åt Stadsbibliotekets café. Om ditt härliga förslag med restaurang och bar i Rådhuset blir verklighet borde den döpas efter den kanske förnämste av Gävles kulturpersonligheter provinsialläkaren C J Hartman, han föddes på 1700-talet men verkade under 1800-talet, en tid då botaniken tog stor plats i kulturen. Denne nationellt ledande botaniker utgav en flora, som för första gången någonsin skrevs på svenska och möjliggjorde för gemene man att tillägna sig djupare kunskap inom botaniken. Blir Café Hartman verklighet Björn så lovar jag att bjuda på premiärölen.

Slutligen är det modigt av dig att nämna ödet för en nutida kulturpersonlighet i Gävle, den från Sandviken värvade Mats Öström. Att en så trevlig, kunnig och kreativ person skulle utgöra en persona non grata var för mig okänt. Förvånande är det däremot inte om man ser till hur demokratier i gemen fungerar. Michail Prochorov, miljardär och oligark, hyste nomenklaturans ynnest ända till han tog på sig ordförandeskapet i partiet ”En rättvis sak” och utmanade själva tsaren i presidentvalet 2012. Efter valet försvann han från medierna och blev också en persona non grata. Han klarade sig dock bättre än en annan oligark Michail Chodorkovskij som dömdes och fängslades 2003 och är fortfarande inspärrad, officiellt för ekonomiska oegentligheter men i realiteten för att blanda sig i politiken. Sådan är demokratin där det liksom hos termometern finns en skala oavsett om man tillämpar Rysslands, Sveriges eller Celsius, Fahrenheits graderingsprinciper.

Ove Lennström

Mer läsning

Annons