Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Georg har gitarren som sin egen orkester

/
  • Den svenska gitarristen Georg Gulyás spelar för första gången med Gävle symfoniorkester och med ett av musikvärldens mest populära verk, Concierto de Aranjuez i kväll.

Concierto de Aranjuez av Joaquin Rodrigo ligger stadigt på tio-i-topp listan över mest önskade och älskade musikstycken. Georg Gulyás har spelat det så många gånger att han inte kan ­säga hur många.

Annons

I kväll torsdag spelar han det igen och nu är det vid en premiär. Det är första gången han spelar i Gävle konserthus och första gången han spelar med Gävle symfoniorkester.

I Sandviken däremot har han spelat, liksom nyligen med Dalasinfoniettan. Och inte mindre än tre gånger med Kungliga Filharmonin i Stockholm. Dessutom många gånger runt om i världen, framför allt i Ryssland.

Och han tröttnar aldrig.

– Det här är ju ett musikstycke som även inspirerat jazzmusiker som Chick Corea och Miles Davis. Och det finns en lidelse i musiken, speciellt i andra satsen där man känner att det finns något bortom tonerna, säger Georg.

Han är svensk, trots sitt ungerskklingande namn. Hans pappa kom till Sverige 1956 under revolutionen i Ungern.

Georg är född i Säffle, bodde några år i Malmö innan familjen flyttade till en förort till Stockholm.

Ingen av föräldrarna sysslar med musik. Pappan är bibliotekarie, mamman har arbetat inom restaurangbranschen.

 

Så hur kom det sig att Georg blev musiker?

– Det var det enda jag var bra på, säger han och berättar hur han började spela fiol enligt suzukimetoden. Men han var inget vidare på fiol så när han upptäckte en gitarr i musikrummet blev han uppmuntrad att testa.

Läraren tryckte ner hans fingrar på strängarna och slog så an ett ackord. Vilken klang, konstaterade Georg förvånat och blev helt såld. Det lät ju så mycket fylligare och vackrare än en spretig fiolton. Då var han redan elva år men sedan dess är det gitarr som är Georgs instrument.

Det blev i början rätt mycket elgitarr i olika band, punkmusik var det som gällde i hans förort.

Men efter ett tag började han tröttna, bland annat på att trummisen aldrig slutade spela när han försökte stämma sin gitarr. Och så gick han över till den klassiska repertoaren för där är gitarren sin egen orkester.

 

Georg älskade att spela. Han var duktig och blev bekräftad och det blev en stark drivkraft för honom. Allt han gjorde när han spelade gick bra. Han kom in i det fina musikgymnasiet, Södra Latin, fast han inte hade några vidare betyg. För skolan i övrigt struntade han i.

Och han kom in på Musikhögskolan i Malmö där han undervisades av professorerna Göran Söllscher och Per-Olof Johnson. Och då var det här med bekräftelse inte längre lika viktigt. Nu handlade det i stället om konstnärligt arbete.

Han spelar gitarr i tunnelbanan för att finansiera sina studier och får ihop 700-800 kronor på ett par timmar.

Sen åker han till Paris och studerar för en mycket sträng lärare, Alberto Ponce, i fyra år. Samtidigt börjar han ge konserter över hela världen, vinner tävlingar, får priser och blir en högt respekterad gitarrist. Han studerar även vid Juilliard school i New York.

 

Bach är en viktig person i Georgs konstnärliga liv. Han har precis spelat in sin sista skiva med Bachs sviter för luta. Nu är alla sviter inspelade.

Han spelar dem på gitarr. Hans tidigare skivor har fått lysande recensioner och nu släpps den sista skivan med Bach inom några dagar.

 Varför spelar du inte Bachs sviter för luta på luta?

Svaret är enkelt. Georg spelar inte luta. Han spelar gitarr och tycker dessutom att gitarren, som är mer klangrik, passar bättre till Bachs polyfoniska musik.

 

Han spelar förresten på en svensk gitarr och är själv litet förvånad över att det blev så. Han var nämligen i Lima i Peru för några år sedan på en gitarrfestival. Och vid sådana tillfällen brukar man prova varandras gitarrer. Georg var ute efter något spanskt och hittade en gitarr som han verkligen gillade. När han tittade efter etiketten blev han förvånad. Där stod det Per! Och visst var det en svensk gitarrmakare, Per Hallgren från Gråbo. Nu spelar Georg på två av hans gitarrer.

Han säger också att, enligt honom, blir gitarrer inte bättre med åren, som vissa hävdar och som en fiol gör. Tvärtom, säger han. Det kommer ständigt nya och allt bättre gitarrmakare.

 

Georg har förresten hört den stora gitarrlegenden Segovia spela, i Konserthuset i Stockholm år 1984. Segovia var gammal och missade många toner. Men hans klang glömmer Georg aldrig. Den var magisk.

Men när jag frågar Georg om hans förebilder nämner han ingen gitarrist. Däremot en pianist som Horowitz. Varför?

– Jag lyssnar mycket både på pianister och olika dirigenter. Och det jag lyssnar efter är det berättande i musiken. Hur musiker artikulerar. Det är berättandet som jag har drabbats av.

Vid konserten i kväll spelar han även Vivaldi, alltså två konserter på en konsert. Det brukar han inte göra, men det är vad orkesterledningen önskade.

 

Dirigent vid konserten är en ung kvinna från Korea, Shi-Yeon Sung. Hon fick sitt stora genombrott när hon hösten 2006, i konkurrens med 500 dirigenter från hela världen, vann den Internationella Georg Solti-tävlingen för dirigenter i Frankfurt som första kvinna någonsin.

När vi träffas har Georg ännu inte träffat henne.

– Men hon ska vara jättebra, säger alla jag känner. Så jag är verkligen taggad inför den här konserten, säger Georg Gulyás.

I höst återvänder han till våra trakter. I september gör han en soloturné med framför allt Bach på programmet. Då kommer han bland annat till Hofors.

Kerstin Monk

Mer läsning

Annons