Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gerda & Skaparbyn som symptom

/

Annons

Det finns frapperande likheter mellan Briggen Gerda och Skaparbyn i Hedesunda. Två fantasieggande byggen som tillkom genom fleråriga stora ideella insatser av entusiaster. Mängder av företag sponsrade tillkomsten i båda fallen. Gerda fick EU-medel och det mesta byggarbetet utfördes i båda fallen av tidigare arbetslösa. Skaparbyn fick medel genom länsstyrelsen, Sparbanksfonden och NeDa, alltså samarbetsorganet för utveckling av området kring nedre Dalälven.

Problemen i båda fallen kom när det sedan gällde att hitta verksamheter som säkerställde långsiktig drift. I Gerdas fall gav föreningen upp i fjol och vädjade till kommunen att ta över, men sedan gick allt väldigt fort. Två företagare köpte Gerda och sålde henne omedelbart, förmodligen med rejäl vinst, till Finland. Många i Gävle var bedrövade, extra tragiskt mot bakgrund av det spel som på 50-talet innebar förintande av den ursprungliga Gerda.

Nya Gerda finns alltså i Helsingfors och Skaparbyn har nu helt tagits över av en politisk grupp i Stockholm. De två fallen aktualiserar den diskussion om ”jantetänkande” som följde på de lokala protesterna till den internationella juryn mot att Gävle ansökt om att bli europeisk kulturhuvudstad 2014. Landskapet tycks ha svag självkänsla och en brist på levande tvärsektoriella mänskliga nätverk, mellan kommuner, företag, kultur- och föreningsliv. Skaparbyn ligger vid Dalälven, men i Gästrikland tycks ryggmärgsreaktionen vara att i första hand se problem och hinder. Vid samma älv i det långt stoltare Dalarna hade man med stor uppslutning säkerligen hälsat en absolut unik resurs av detta slag med förtjusning och haft mängder av idéer om hur den skulle nyttjas så aktivt och vettigt som möjligt, inte minst för att locka in- och utländska besökare. Attitydskillnaderna går nog tillbaka till Zorns och Karlfeldts tid.  

Skaparbyn ritades av den legendariske arkitekten Ralph Erskine med utgångspunkt i konstnären Birger Forsbergs vävarverksamhet för barn. Men redan året efter färdigställandet 2001 var Skaparbyn i ekonomisk kris. Att finansiera anläggningen bara med kurser för barn skulle kräva så höga kursavgifter att flertalet familjer inte skulle ha råd att sända sina barn dit.

Styrelsen för stiftelsen bakom Skaparbyn sökte bredda verksamheten men förordade 2005 en försäljning, under förutsättning att man kunde hitta en köpare, dock ej privatperson, med intresse driva anläggningen i Birger Forsbergs anda. 2006 valdes en ny styrelse med fyra från gruppen i Stockholm och tre gästrikar. I februari 2007 finansierade Gävle kommun en välbesökt offentlig hearing om Skaparbyn. Rader av förslag till långsiktiga aktiviteter fördes fram. Gävle kommun utsåg strax efter ett kommunalråd och ett oppositionsråd att vara kontaktpersoner rörande Skaparbyn. Inför kommunfullmäktige förklarade kommunledningen samma år att den såg Skaparbyn som ”en stor tillgång och resurs för regionen”.

Vi tre gästrikar i stiftelsens styrelse lade våren 2007 fram ett förslag i elva punkter för  samarbete med kommunen. Men stiftelsens ordförande förklarade offentligt att Skaparbyn klarade sig helt själv genom kurser, uthyrning och enskilda bidrag, varför hon inte såg något behov av samtal med kommunen. Bortåt 90 procent av hennes planerade kurser sommar efter sommar för barn eller vuxna ställdes dock in till följd av deltagarbrist.

Tanken att utveckla Skaparbyn genom nära samarbete med andra aktörer, från lokala till internationella, kom efter hearingen att rubriceras som ”nätverksmodellen”. Lokalt har vi främst pekat på fyra önskvärda samarbeten.

A. Med mönster från hur Folkets hus i Norrsundet räddades som en resurs för föreningslivet och ortens utveckling borde Skaparbyn och andra aktiviteter på Ön användas för att utveckla Hedesundabygden i nära samarbete med föreningar och företag. Alltså samma modell i norr och söder av Gävle kommun.

B. För att med samlad marknadsföring locka besökare borde Skaparbyn ingå i ett samarbete med NeDa och alla kommuner längs nedre Dalälven, inklusive Järnriket i Gästrikland och de norduppländska bruken. 

C. I närområdet finns ett tiotal miljöer täckande 55 år av Erskines arkitektur, från Gästrike Hammarby till Skaparbyn. Objekten finns i kommunerna Ockelbo, Sandviken, Gävle och Avesta. Men majoriteten i stiftelsen har under fyra år inte varit intresserad av något samarbete  rörande Erskine med länsmuseet eller någon av de fyra kommunerna.

D. En rad förvaltningar och enheter i Gävle kommun skulle kunna samarbeta med Skaparbyn, inom främst Kultur & Fritid, Skola, Omsorg, Bygg &Miljö.  Det kunde gälla underhåll av byggnaderna, barnverksamhet, marknadsföring, utställningar, samarrangemang rörande publika evenemang. Konstcentrum presenterade intressanta förslag vid hearingen 2007. Andra samarbeten kunde vara till exempel med högskolan, näringsliv och föreningar utanför Hedesunda, Gävle energi, Furuvik, Wij trädgårdar, Musikens hus, Folkteatern, Skottes, cirkusgymnasiet, folkhögskolor och studieförbund. Kommunen har också inarbetade kontaktvägar till grannkommuner, länsstyrelsen och Region Gävleborg.

 Både politiker och tjänstemän i Gävle kommun har år efter år sagt att blir det bara en lokalt förankrad styrelse så är kommunen beredd att diskutera rader av tänkbara samarbeten. Bra, men för att få till stånd en sådan styrelse, skulle ni inte i respektive parti kunna tipsa medlemmar som känner för Skaparbyn att gå med i föreningen? Nej, så gör vi inte. I föreningen finns vad jag förstår heller ingen medlem från de största partierna. Skaparbyn ligger i Gävle kommun, men det verkar vara lättare att funna intresserade personer i Sandviken, kanske beroende på Erskinebyggnaderna där.

Intresset i Gästrikland för att gå med i föreningen Hedesundavävarna som utser Skaparbyns styrelse är alltså svalt. Enskilda, men inga sammanslutningar och grupper, har sagt att de vill hjälpa till. Sten Jansson i Hedesunda, den person som under längst tid och mest konkret redovisat möjligheter för Skaparbyn, hade en artikel på kultursidan i GD den 25 februari i år där han vädjade till alla som ville utveckla Skaparbyn att komma med och rösta på lokala kandidater.

Det hade behövts en person per 5000 vuxna innevånare i Gästrikland för att lyckas. Det verkar ouppnåeligt. För 60 år sedan fanns ännu rektor Karl Hedlund (naturligtvis inflyttad dalkarl) på Västerbergs folkhögskola och han hade förmodligen, som han gjorde i så många sammanhang, vädjat till landskapets hembygdsrörelse att hjälpa till. Men idag har Gästrikland ingen Karl Hedlund. Den siste inspiratören var väl det socialdemokratiska kommunalrådet Gösta Sandin i Sandviken, visionär men också med förmåga att få andra med sig.

Under de snart fem år jag varit en av dem som pläderat för en utveckling av Skaparbyn har jag pratat med långt över hundra personer, i flera fall i timtal. Ungefär en på 20 har sagt att de vill hjälpa till genom att gå med i föreningen. Betydligt fler (med noll effekt i sak) har sagt att de hoppas allt gott för Skaparbyn men att de själva inte kan tänka sig att gå med eller råda andra att göra det.

Från Stockholm har det till årsmötena kommit hela busslass med miljöpartister i nätverket kring tidningen Miljömagasinet. Har de inte haft majoritet har de sett till att långprata om annat till midnatt så att mötet inte skulle hinna till punkten om val av stiftelsens styrelse. Skulle de ha velat köpa en rekreationsanläggning på bekvämt avstånd från huvudstaden hade de fått betala miljoner, men Skaparbyn kunde man ta över gratis.

2007 tillät de ändå att en minoritet av gästrikar fick vara kvar i styrelsen, dock utan att vi kallades till alla styrelsemöten. Jag avsattes sedan på några minuter under punkten ”övriga frågor” vid ett telefonsammanträde. Juristerna på tillsynsmyndigheten länsstyrelsen i Gävle förklarade efter många månader att även om ledamöter är valda av ett årsmöte så är det enligt juristerna helt OK att styrelsemajoriteten avsätter minoriteten. Det behöver heller inte motiveras, så därför brydde sig juristerna inte om att det protokoll som sändes till länsstyrelsen var helt annorlunda än det styrelseledamöterna fått.  Det senaste året har två gästrikar ingått i styrelsen, Fjärran Höjderbadets chef Bernt Jonsson och Yvonne Wendelius, Ockelbo. De fick läsa i tidningen att stiftelsen hyrt lokal i centrala Gävle och anställt en grupp personer i FAS-3. Beslut fattat utan att de fått kallelse eller protokoll. I den styrelse som valdes i lördags finns enbart personer knutna till gruppen i Stockholm, Banden mellan Skaparbyn och regionen är därmed helt kapade. Vi är ungefär 50 personer som under ett antal år agerat för att Skaparbyn ska vara en resurs i bygden och regionen. Efter årsmötet i lördags har de allra flesta av oss insett att loppet är kört, det finns igen chans längre att få gehör för lokala kandidater.

Skaparbyn har alltså tagits över av en målmedveten grupp miljöpartister i Stockholm, lycklig över att kostnadsfritt ha kunnat lägga beslag på en helt unik anläggning, som idag skulle kosta över 10 miljoner att bygga. De har vilja och utgör ett starkare nätverk än som kan mobiliseras i Gästrikland. Under snart fem år har stockholmarna varit helt ointresserade av kontakt med till exempel NeDa eller kulturinrättningar i regionen.

Det jag kan beklaga är att styrelsen 2007 vägrade att diskutera något enda av förslagen från hearingen. Miljömagasinets företrädare hade uppenbart helt andra planer, som dock aldrig redovisats utåt. Det har hörts antydningar om att Skaparbyn avses som rekreationsställe för Miljöpartiavdelningar i Stockholmsregionen. Miljöpartiet i Gävle är inte inblandat utan har som andra partier i kommunen önskat en lokal lösning.

Briggen Gerda och Skaparbyn tycks alltså förlorade för Gästrikland. Det är naturligtvis Gästriklands eget ansvar. Nog i grunden mest tecken på erodering eller kollaps av ”det civila samhället”. Folkrörelse-Sverige betyder långt mindre än förr. Liknande i andra länder, kanske tydligast beskrivet i professor Robert D. Putnams bok ”Den ensamme bowlaren” om den amerikanska medborgarandans upplösning. Men nog verkar  ”Jante” extra påtaglig i just vårt landskap. Är lite osäker rörande Medelpad, också ett litet landskap, men jag tror knappast att bakslag som i fallen Gerda och Skaparbyn återfinns i resten av Norrland eller i Dalarna, Värmland, Västmanland, Uppland.

Det lokala strulet bakom att företaget Electroengine lämnat Gävle ger väl många en liknande känsla. Att Gästrikland förlorat både Gerda och Skaparbyn är tragiskt men knappast förvånande. Värre för framtiden är nog den mer generella signalen. Ockelbo får välförtjänt beröm för en mer positiv attityd, men i övrigt undrar jag om personer som vill skapa något nytt känner sig lockade att göra det i Gästrikland där det tycks så förtvivlat svårt att dra åt samma håll. Fokusering mer på problem och besvär än möjligheter. Att inget göra är alltid enklast. Det känns extra trist eftersom Gävle/Gästrikland vissa tider låg i svensk framkant ifråga om kreativitet och framtidsanda.

Mer läsning

Annons