Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Glöm inte vad arkiven gjort efter Tjernobyl!

Barbro Sollbe, styrelseledamot i Arkiv Gävleborg, har reagerat på Gunilla Kindstrands krönika (13 mars) om den japanska relationen till Gabure (Gävle).

– Att minnas somligt är ett effektivt sätt att glömma annat, svarar Gunilla Kindstrand.

Annons

Det finns en kulturinstitution i Gävle som verkar i det tysta – sedd över axeln av en del, ignorerad av andra, okänd för många.

Där sker inget väldigt spektakulärt, men om ett län kan ha ett hjärta, så är denna institution en av hjärtats kammare.

I denna kammare förvaras 5 500 förenings-, företags-, by- och privatarkiv, 40 000 foton, 3 000 affischer och 650 fanor och standar, landets största regionala samling. Det rör sig alltså om en rymlig kammare. Här talar vi inte hyllmeter utan hyllkilometer, tre kilometer fyllda hyllor.

Namnet är Arkiv Gävleborg. Det är det tidigare folkrörelsearkivet som successivt vidgat sitt verksamhetsfält till mer än de stora 1800-talsorganisationerna som arbetar-, frikyrko- och nykterhetsrörelsen. Efter många lokalbyten, vartefter man expanderat, finns arkivet nu i den fastighet som uppfördes som postterminal, intill järnvägsspåren på Brynässidan.

Det äldsta materialet är från 1572, det nyaste kom in ungefär i går. Under 2011 fylldes 121 hyllmeter av 96 nya leveranser, exempelvis från Kooperativa förbundet, Wahlbergs juveleraraffär i Gävle och Barnuppbyggelseföreningen i Marma. Det som lämnas in till arkivet blir inte stående i kartonger utan systematiseras och förtecknas; digitaliseringsarbetet pågår hela tiden.

Arkivet är öppet på kontorstid och det kostar inget att sitta i dess forskarsal och studera dess material. Servicen är snabb och föredömlig. Organisationer och andra som väljer att här ha sina handlingar skyddade mot brand, eld, vatten, insekter, råttor (och oförståndigt folk som säger ”släng skiten!”) betalar en årshyra och blir medlemmar i den förening som är en av arkivets finansiärer. Material från organisationer som upphört blir kvar på arkivet för gott.

Sedan drygt arton år ges ett medlemsblad ut några gånger om året. Nummer 2/2011 hade temat ”När det regnade cesium över länet – minnen av Tjernobylkatastrofen”. I samverkan med Arbetarbladet uppmanade arkivet människor att skriva ner sina upplevelser av de där vårdagarna 1986, 25 år efteråt. En del skrev längre berättelser, med eller utan bilder, andra gjorde korta kommentarer. Allt publicerades, drygt 20 bidrag, tillsammans med en karta över cesiumspridningen i Sverige och en del ordförklaringar.

De här berättelserna – om kor som inte kunde tas ut på vårbete, om dagisbarn som måste hållas inomhus, om väg 272 som blev en strålningsgräns, om leriga skor som måste saneras, med mera – kommer att finnas kvar för framtida forskning. Det var en stor men viktig satsning av en liten institution.

Barbro Sollbe

Mer läsning

Annons