Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Grym påsk !

/
  • Påsken är kriminallitteraturens stora helg. Här intill tipsar Anders Wennberg, GD:s deckarrecensent sedan 25 år, om vilka ­böcker som passar i påskägget. Det är hög tid att också Gävle får sin egen kriminalroman, menar han.

Anders Wennberg, GD:s deckarrecensent sedan mer än 25 år, har recenserat årets "påske-krim".

Annons

Hur många kriminalromaner har du läst i ditt liv?

Oj, det har jag faktiskt ingen aning om. Jag har en hel vägg Billybokhyllor överfulla med krimi hemma, så åtskilliga hundra måste det vara.

 

Kriminalromaner har blivit guld för stadsprofilerarna: Wallander i Ystad, Unefäldt i Strömstad, Kallentoft i Linköping. Finns det någon Gävle-krimi värd att nämna?

Det finns några stycken med Gävleanknytning och av dem jag har läst är förstås Åke Smedbergs ”Den mörka floden” från 2003 i särklass. Den är mycket bra. Pontus Wikner har skrivit två hyfsade 2010 och 2011 och så finns Per Estlidens ”Död till högstbjudande” från 2008.

Behöver Gävle en ”egen” kriminalförfattare?

Visst skulle det vara kul. Man kanske kan hoppas på Jerker Eriksson och Håkan Axlander Sundquist när de har fullbordat sin trilogi om Victoria Bergman. De har ju väldigt starka rötter här.

 

I kriminalromanens barndom förekom inte särskilt mycket miljöbeskrivningar. Det var intrigerna som gällde för Sherlock Holmes och hans kollegor. I dag är miljöbeskrivningen ofta betydelsefull för handlingen. Men hur noga är dagens kriminalförfattare med detaljerna?

Det är nog både och, men mitt intryck är att de ofta är väldigt, väldigt noggranna. Lars Kepler beskriver ett mord i ett radhus i inledningen av ”Hypnotisören”. Min sommargranne växte upp i just det radhuset, så det var verkligen exakt beskrivet. Som läsare är det roligt att känna igen sig, men det kan också bli en källa till irritation om författaren tar sig för stora friheter.

 

Här intill recenserar du en handfull nya kriminalberättelser. Men vilken klassiker skulle du vilja rekommendera?

Joseph Whambaugs ”Harry Brights hemliga liv” är bland det bästa jag överhuvud taget har läst. Tyvärr har mitt exemplar försvunnit. Men naturligtvis måste jag nämna ”Baskervilles hund” av Conan Doyle och i princip vilken som helst av Ed McBains romaner om 87:e distriktet. Prova gärna ”Polishataren”, den första i serien som också var den första jag läste.

 

”Påske-krim” är ju en norsk uppfinning, där många läser kriminalhistorier just under Stilla veckan. Tänker du själv läsa om brott och ond bråd död – också i påsk?

Förmodligen. Min olästa hög ligger ständigt och pockar på uppmärksamhet. Men jag försöker alltid sticka emellan med annat. Jag är fortfarande bara halvvägs genom Simon Sebag Montefiores imponerande bok om Jerusalem. Där kan man snacka om en bok med starka band till påskfirandet...

Mer läsning

Annons