Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Han vill ge tid till fundering

/
  • Hur göra med maskerna, ska de sättas på likadant eller annorlunda. Folkteaterns konstnärlige ledare och regissören Michael Cocke resonerar med Aja Rodas och Cecilia Wernesten.
  • Föreställningen

På tisdag har Folkteaterns nya föreställning "Hemligheter" premiär i Ockelbo och åker sedan på turné runtom på mellanstadieskolor i länet.
Vi träffade Folkteaterns konstnärlige ledare och föreställningens regissör Michael Cocke vid en repetition.

Annons

– Det är jättefin det första momentet, med andningen. Men du kan vara lite långsammare när du springer fram.

Michael Cocke pratar ganska tyst.

Men de tre på scengolvet framför honom – Aja Rodas, Cecilia Wernesten och Per Westrin – verkar uppfatta allt, ställer frågor, hittar alternativ. Den lilla ensemblen har bara dagar kvar till premiär och håller på att finjustera föreställnigen "Hemligheter" som ska spelas på mellanstadieskolor runt om i länet i höst.

De har fått låna Gävle teaters scen, eftersom Folkteaterns övningsrum inte rymmer scenografin, enkla trälådor som kan fösas ihop och tas isär, men både scen och publik ramas in av ett dubbelt draperi, till en början är det svart, matt plats, men i ett moment i föreställningen rasar plasten och släpper fram glansiga remsor i lila, grönt, rött.

– Just det momentet skrämde publiken, det var mycket som hände då, med maskerna och draperiet som rasade ner, förklarar Michael Cocke.

Dagen innan repeterade de med publik, ett gäng barn från Stenebergsskolan, och fick oväntat mycket med sig.

– De ställde massor av frågor, säger Michael Cocke och ler.

Och nu anpassar de föreställningen efter barnens reaktioner, kortar där de upplevde att det var för långt, saktar ned momentet med maskerna och draperiet så att varje del får tid att sjunka in.

Michael Cocke säger att de mer och mer börjat använda sig av repetitioner med publik. Det är nervöst, medger han, och kräver mod.

– Det är en skräck i början, men det är också nyttigt. Nio gånger av tio så har vi fått ut jättemycket av det. Man måste känna en trygghet och en tillit, säger han och förklarar att man just får visa var man befinner sig just då, det går inte att göra på nåt annat sätt.

"Hemligheter" är en föreställning som bygger vidare på frågeställningar som fanns med när Folkteatern satte upp "Alice i Underlandet", den bygger på Aja Rodas och Cecilia Wernesten egna minnen från mellanstadietiden som de tillsammans har improviserat kring. Och den handlar om svåra saker, sådant man inte pratar om normalt.

Det är helt nödvändigt i dag, menar Michael Cocke. De filosofiska funderingarna kring vad det är som gör att man blir en människa, och hurdan man blir, är det svårare att få tid till numera. Skolan har, liksom samhället i övrigt, landat i prestationstänkande. Allt ska hinnas med och bokföras och bedömas och det är stressigt, för både elever och lärare.

Och då blir det lätt så att man tänker att teatern ska lära ut nånting, helt konkret. Michael Cocke berättar om eleven som sa att teatern var bra, för att man lärde sig nåt men inte kom ihåg vad, som ett exempel.

En teaterföreställning som då ställer helt andra frågor, som inte kräver att barnen ska komma tillbaka från föreställnigen och skriva ned vad de har sett eller på nåt annat vis "dra nytta" av den blir som en form av motståndsrörelse.

– Ja, nästan, säger Michael Cocke. Inte mot skolan, men mot prestationshetsen. Tack och lov hittar de flesta lärare sin väg för att ge din tid åt lärande och barnens växande.

Under hans år som konstnärlig ledare på teatern har Folkteatern arbetat upp ett kontaktnät över länet och kan nu, helt demokratiskt och jämlikt, se till att barn som i vanliga fall har, i ordets alla betydelser, långt till teatern faktiskt får uppleva scenkonst.

*Är det det viktigaste du har gjort?

– Nja, jo, ytterst är det det som är det viktiga, det som vi bygger upp när teatern för med sig en fråga om vad man behöver för att växa som människa, och vad det är för värld som vi lämnar över till barnen.

– Vi försöker skapa ett annat rum, säger han, och där på Gävle teaters scen står det ju, det andra rummet, den andra världen som mellanstadiebarnen ska få kliva in i.

Aja Rodas och Cecilia Wernesten sitter bredvid varandra på en av trälådorna. Aja Rodas berättar om ett möte med pappan, hon tittar ömsom på publiken och ömsom bortåt och skämtar om hur hon "sugit in publiken i sitt vacuum" innan hon vänder bort blicken igen – det är uppenbarligen nånting som regissören sagt tidigare, sådär tyst.

De övar på övergångar, pratar som kodspråk med varandra, säger "gör Zlatan" och "hjärtat" och "rymden".

Föreställningen är inte färdig, och kommer inte att bli det heller till premiären på Gäverängeskolan i Ockelbo nu på tisdag. Det är en process man kan unna sig att ha när man inte är gästande regissör.

Michael Cocke kommer att ta tillvara publikens reaktioner, säger han, och nämner sedan att de har pratat med Högskolan i Gävle om ett gemensamt forskningsprojekt som handlar om hur barn reagerar.

– Vi tror oss veta, men vi vet inte, säger han och ler och nämner ytterligare i förbifarten att de beviljats rätt mycket pengar för att göra ett stort, flerårigt projekt om hederskultur tillsammans med Rädda barnen.

Men just precis nu är det "Hemligheter" det handlar om.

Mer läsning

Annons