Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Har vi gett upp språket?

”Har du din kompis i den där?” frågade morfar nyfiket förra veckan när jag pillade på mobilen vid matbordet.

Annons

Det slår mig ibland hur pass ovana mina morföräldrar och många andra i samma ålder är med alla nya sätt att kommunicera. Chatt, email och sms är någonting de har valt att eller kanske inte orkat att sätta sig in i. När de vill ha kontakt med sina familjer och vänner ringer de eller, allra helst, besöker dem. En annan fråga som konstant dyker upp när jag använder mig av vad morfar kallar den nya teknologin är ”vad säger din kompis då?”. Jag suckar djupt och börjar översätta vår konversation till något mer förståeligt, samtidigt som jag hoppas att slippa frågan om att beskriva varje ord. För mig är det fullständigt självklart vad ”ok”, ”brb” och ”sj” betyder. I själva verket har inte orden alltid en betydelse utan snarare ett litet meddelande. ”Sj” till exempel, är en förkortning av ordet själv men egentligen försöker min kompis säga ”vad gör du själv?”. Det säger sig självt varför jag med viss möda måste beskriva denna inbakade mening med mer än ett ord.

Det är ingen nyhet att sätten att kommunicera har utvecklats hysteriskt fort under de senare åren och en helt ny kultur, internetkulturen, har skapats. Där medföljer ett helt nytt språk eller enligt mig, ett nytt sätt att förhålla sig till andra människor. När man träffas öga mot öga har man ett helt annat sätt att föra kommunikation på. Blickar, rörelser, kort sagt kroppsspråk, har en betydande roll. Ironi, sarkasm och humör blottas och det är lätt att uppfatta vad den andre personen försöker meddela. Vid textmeddelanden finns inte den möjligheten. Du kan vrida en mening på flera sätt men det kommer alltid att vara en textremsa som skickas till motparten, inget mer. Känslor, kroppsspråk och ton i rösten kan inte skickas iväg, man måste vara tydlig i vad man vill formulera. Bara en viss ton i rösten kan påverka en mening så pass mycket att den betyder någonting helt annat än vad en textremsa formulerar. ”Jag fick MVG på senaste provet, dåligt va?” till exempel, uppfattas inte alls på samma sätt när man läser det som när man hör någon säga det med en ironisk ton i rösten.

Så kallade internetspråk är internationella. Förkortningar skapas ofta från engelska ord eller fraser vilket gör det ännu mer oförståeligt för den icke-insatte. Eftersom människor från hela världen kommunicerar över internet påverkas även språk. Det finns officiella ord och meningar som oftast är engelska då majoriteten internetsurfare ska förstå det, men det influerar även vårt eget språk. Blogga, twittra, smsa, chatta och otaligt många andra ord kommer från den nya teknologin och om man inte förstår dessa ord så är det mycket i till exempel tidningar, tv och radio som man inte kan hänga med i. Så vad är det bästa sättet att lära sig detta? Det bästa sättet finns inte. Det finns bara ett rätt sätt. Sätt dig framför datorn, dra upp mobilen och gör vad alla insatta datormänniskor gör. Vad man måste tänka på är att orden har utvecklats genom slapphet och viljan att kommunicera med smidighet. Att slippa skriva långa ord är nyckeln. Helst att inte skriva korta ord heller. ”Okej” kan enkelt bli ”K” istället. ”Ja” blir ”Y” från engelskans ”yes”. ”Haha” eller ”vad kul” kan bli ”lol” som är en förkortning av den engelska meningen laughing out loud. Man kan ställa sig frågan ”beskriver detta verkligen vad jag vill säga?”. Just i text, där man måste vara noga med beskrivningar och känsloladdade ord för att utrycka sig, görs motsatsen. Teknologins språk är även fullproppat med anglicismer som att ”logga in” på en hemsida eller ”starta upp” datorn. Utöver detta är självklarheter man lärde sig i första klass totalt bortglömda. Att använda stor bokstav efter punkt till exempel, har alltid varit en självklarhet för mig. Fram tills nu. För att inte tala om särskrivningar. Vi svenskar har fördelen att kunna sätta ihop i princip hur många ord som helst utan att vara grammatiskt inkorrekta, vilket man inte kan göra i alla andra språk. Tänk bara! Förstamajtalarstolsuppsättningsförman, telefonsvararmeddelandeavlyssning och nagellackborttagningsmedelsradioreklam. Det finns oändligt med möjligheter. Så varför ska man särskriva? Särskrivningar kan skapa grova missförstånd, vilket man ofta får lära sig i både grundskola och på gymnasium. Klassiska exempel är ”rök fritt” i stället för ”rökfritt”, vilket antyder att man får bolma för kung och fosterland eller ”fem års jubileum” i stället för ”femårsjubileum” och så vidare. Det verkliga problemet är när människor som inte talar svenska ska försöka översätta särskrivningar. Där har vi ett saftigt problem. Detta problem syns dagligen på internet.

Däremot har internetspråket en funktion att fylla. En grundtanke med internet är att kommunikationen ska vara smidig och framför allt snabb. Om man använder sig av ett språk med korta ord och meningar, går det också betydligt snabbare att formulera sig än om man skriver regelrätt svenska. Det skapas nya verb för att beskriva handlingar som inte har någon benämning i det svenska språket, för att snabbt kunna göra sig förstådd. När man inte förstår de nya orden är hela språket en nackdel men när man har lärt sig orden är språket en enorm fördel. Det kan också ha ungefär samma funktion som ”yrkesspråk” eftersom det bara är en begränsad mängd personer som förstår. Trots allt måste man alltid tänka på hur man uppfattas och kanske fundera över ”hur skulle jag tolka detta?”.

Jag sätter mig framför datorn för att nyfiket läsa recensioner om den nya filmen. Jag väntar mig långa, berömmande texter alternativt motsatsen, med många adjektiv och välbeskrivna uppfattningar. ”Lol, den var bra.”, ”den var awesome!” och en ”tumme upp”-bild täcker 90 procent av tittarnas recensioner. Utveckla tankarna! Skriv hur ni vill till era vänner för all del men när till exempel recensioner och forum förlorar hela sin grundtanke har det gått för långt. Jag har aldrig sett mig själv som någon språkvetare och jag har aldrig stört mig på mindre språkliga misstag. Med någorlunda självdistans har jag inte sett mig som värdig att påpeka andras språk då jag själv inte är särskilt insatt – men jag vill inte se den intelligenta, fantasifulla och inte minst talkunniga generationens förmåga att diskutera och kommunicera med fint språk och välformulerade beskrivningar glömmas bort i den nya generationens enkla utvägar. Behåll språket!

Edvin de Klerk

Sistaårselev på Vasaskolan

Mer läsning

Annons