Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hederskultur eller kultur och heder

För en tid sedan dödade en 16-årig pojke sin syster i Landskrona. Hon hade inte följt det som kulturen sa att hon skulle. Och återigen höjdes röster om det så kallade hedersvåldet.

Annons

Där flera hävdade att detta våld är något specifikt för Mellanöstern. Men är det så?

I en av replikerna i filmen ”Gudfadern” säger huvudaktören Marlon Brando så här: ”I’ll give you an offer that you can’t refuse”. Underförstått med heder i behåll! Brando gav också en kommentar till filmen. Han sa: USA omfamnade oss inte när vi kom. Vi tog med oss den kultur vi hade, nämligen maffiakulturen, ”la famiglia”, från Sicilien där heder är av stor vikt och används flitigt. Det som maffian kom att ge det nya landet blev infiltrationen i fackföreningsrörelsen som hämmade löntagarkollektivet.Som tack för detta fick man ifred hantera whisky försäljningen förbundstidens USA.

Det är inte så att Sverige är immun mot detta klantänkande. Vi har de senaste åren fått en import just från USA. Det är de kriminella mc-gängen. Även här är hedern ett begrepp.

Men likväl som ”maffiavåldet” och” gängvåldet” inte undgår debatt och diskussion om vad som borde göras, är inte heller ”hedersvåldet” allenarådande i Mellanöstern. I en av sina romaner skildrar den kurdiske författaren Bavê Nazê livsvillkoren för människor som lever under ”hederskulturen”. Det unga förälskade paret Gulê och Çeto förhindras resolut att förena sig i kärlek och fritt bygga en framtid tillsammans. Författaren bygger upp sin roman kring hur sociala krafter både upprätthåller och slår vakt om ”hederskulturen”.

Poeten och skalden Cîgerxwîn redovisar utförligt i sin självbiografi denna sociokulturella skapelse som mejslar ut en samhörighet kring normer och där just kvinnan tilldelas en underordnad roll. Cîgerxwîn borde veta vad han talar om. Han hade tidigare i sitt liv varit imam, innan han avsade sig den övertygelsen.

Vi har inte heller någon större anledning att förhäva oss i Sverige. I våra ”fornstora dar” hade lantpatron första tjing på den sköna pigan. Kung Gustav II Adolfs arméer skövlade Tyskland som goda protestanter. Det var ingalunda ”kultur”. Lika lite som det är att tillåta arbetslöshet. Eller att folk blir socialfall och vända på minsta krona.

Lika väl har vi anledning att värna om den jämlikhet vi dock har. Men vi är inte de enda som strävar efter den. Under senare år har tusenden om tusenden demonstrerat i Kurdistan och kvinnorna har ropat; ”Vi är ingens heder, vår frigörelse är vår heder!”

Seyidxan Anter

Lärare i Gävle

Mer läsning

Annons