Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hon kom med festen och glädjen till Gävle

Carina Portnow är död. Gävles alldeles egna primadonna som fascinerat och glatt så många under så många år är borta. Hon avled i förra veckan i sviterna av en stroke. Björn Widegren minns operettens Leading Lady

Annons

När jag för fyrtio år sen berättade för släkt, vänner och bekanta att jag skulle flytta till Gävle fick jag uppmuntrande tillrop: Vad kul, där finns ju Gefle Lyriska! Ja, Brynäs också förstås .Men först kom Gefle Lyriska... Inte bara här i Gävle utan runt om i landet talade man – lyriskt (!) – om Carina, Bomben och Lars Sigvard. Och allra mest om Carina, den vackra operaaktrisen med det glada skrattet.

Man talade om ”Cirkusprinsessan” och ”Lilla Helgonet”, om ”Czardasfurstinnan” och om ”Violen från Montmartre” och ”Vita hästen” och allt vad det var. Det var operetternas värld, det var glädje och fest, glitter och glamour. På Gävle teater, i Folkets hus, ute i landet. Varför i all världen skulle man skämmas för att ta till sig den världen? Sena tiders barn, märker jag, förstår inte riktigt det där. Glitter och glamour i en värld som svälter? Finns inte i de där hyllade operetterna en förlegad kvinnosyn? säger man också lite anklagande. För att sen med ytterligare moraliskt darr på stämman tillägga: Och är inte hela den där världen förljugen?! kanske det, svarar då vi operettfrälsta, med ett leende i mjugg.

För vi är romantiker och kan gå in i den där världen, älska den, skratta åt den och också gråta med den. Just för att vi vet att världen utanför inte är sån, utan snarare kall, lite bitter och trumpen, gör vi det. Men vi förlorar oss inte i denna operettens värld när vi flyr för ett par timmars verklighetsflykt bland grevar och grevinnor. Vi vet att guld och glitter, fest och glädje också får – och ska! – finnas i kulturen. Konsten kan, men behöver inte, spegla livet. Dock är varje konstverk alltid en del av livet. 

Carina Portnow var en kulturens primadonna. Operettens Leading Lady som också hade en ådra för revyn. Med självklarhet och grandezza intog hon scenen.

Jag lärde känna henne en hel del under åren efter min ankomst till Gävle, la märke till hennes hängivenhet och aldrig sinande engagemang. Hennes glädje, hennes benhårda tro på att den konstform hon vigt sitt liv åt var värd att slåss för. En insats som också uppmärksammades med ett kulturpris, ett av Gävles mest välförtjänta. Och hon gladde andra, kanske den förnämsta egenskap vi människor kan ha. Jo, det var så det var: Hon kom med festen och glädjen till vårt prosaiska Gävle. Och Gud vad vi behövde det!

Björn Widegren

Mer läsning

Annons