Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hon var så glad

/

Annons

 Hon var så glad. Det är min första tanke, så oförskämt, oförställt glad och vänlig. Säkert förstås ännu mer kompetent och kunnig, men ändå, så glad, som om hon trivdes med sitt kall, ja, till och med med oss runtomkring med uppgift att granska det.
Det är så jag kommer ihåg Inga Hagström under min tid som allmänreporter i Sandviken, några år i början av 90-talet.

Inga hade alltid tid för en tålmodig kommentar när vi, jag och främst kollegan Anna-Lena Immo, ringde och ställde den ena orutinerade frågan efter den andra.
Anna-Lenas frågor var, förstås, eftersom hon var kommunreporter, på ett annat plan och befogade, medan mina – oftast om kultur – till synes var ja, dryga och ovidkommande i hela den stora kommunbudgeten.

Inte för Inga. Aldrig har jag mött ett kommunalråd som pratade så mycket kultur och så lite pengar, kultur liksom inifrån, som folkbildande förvärvad och djupt mänsklig (tänk vilken landshövding hon hade blivit!) Som om tillgången till teater, musik, litteratur, konst, dans – och ja, sport! – verkligen gjorde skillnad, minsann betydde något, på allvar spelade roll.
Som Inga Hagström för Sandviken.

Mer läsning

Annons