Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hyllningsdikt med latinsk läsövning

/

Hyllningsdikt till Alf Uddholm, född 1922 men still going strong. Så här minns 1961 års studenter honom.

Annons

Vi lyckades i Gävle ljustra

den vita mössan så illustra,

det har förflutit tio lustra.

Om detta icke mer vi skrävle

– nu är vi här igen i Gävle!

Och över nu till våra minnen,

av det som fyllde våra sinnen.

En lärarkår, som varje kollektiv,

den har sitt eget liv,

är ömsom vatten, ömsom vin –

men helgjuten var lärarkåren i latin!

Där fanns den intellektuella plin,

en andlig disciplin

där var det ordning, var det reda,

den smala vägen, inte alls den breda!

Rustade vi lämnade vårt hems penater

beredda kom vi till vår respektive Alma mater.

I livet gick man ut kavat

och rustad, ackurat,

med stålblanka romarcitat.

I minnets rosenröda sektor,

där dväljs ablabsens styvaste detektor,

vår respekterade och lärde rektor.

Han strödde nästan jämt

omkring sig så diskreta skämt.

Sex timmar varje vecka

vi var som en muslim i Mekka,

vi sutto i Horatius, Vergilius försjunkna

och räddades ifrån att drunkna

uti latinets djup och guldmoln

av en försynt och nobel vän – Alf Uddholm.

Staffan Skott

Fotnot: Ett lustrum, flera lustra – femårsperiod

penater – husgudar

ablabs – ablativus absolutus, grammatisk konstruktion i latinet

Alma mater – universitet

Mer läsning

Annons